SISTA INLÄGGET

När jag skapade Egons blogg var det för att i ord och bild berätta om vårt liv tillsammans. Hur vi tränade, hur det gick på tävlingar och hur vi hade det i vardagen. Även om jag inte uppdaterat särskilt ofta har det ändå varit givande att skriva och berätta och framför allt att läsa alla kommetarer jag fått som respons. Genom en blogg får man en hel del vänner även om man aldrig träffar dem personligen och det är helt fantastiskt egentligen att en sådan liten ras som pinscher engagerar så många.

Jag hade en tanke på att fortsätta blogga och berätta om olika saker som händer i mitt liv men just nu finns det inte så mycket att skriva om och eftersom det var Egons blogg så har jag beslutat mig för att inte skriva mer i den.

Men ni ska inte tro att ni slipper mig för det:)  Nejdå, jag kommer att fortsätta läsa och kommentera i era bloggar för inte vill jag tappa kontakten med alla trevliga människor jag lärt känna.

Ha det bra alla och en stor kram till er!


Blandat

Igår när jag gick ut med Lillen träffade jag grannen som frågade om jag visste vad det blåa var samtidigt som han pekade uppåt. Det han pekade på var himlen som var alldeles blå och den har man ju inte sett på flera veckor så det kändes helt underbart med lite solsken. Men idag var allt som vanligt igen med regn och blåst.

Idag har jag varit på en föreläsning med Lars Fält som handlade om hundars rädslor och aggressioner. Han är en otroligt duktig och kunnig etolog och biolog. Jag har varit på  en av hans föreläsningar förut och tyckte att han var bra och jag blev inte besviken den här gången heller. Nu var föreläsningen som normalt brukar vara på två dagar visserligen bara på en dag men han fick med mycket intressanta saker. Det var instruktörer inom SBK i Västmanland som var inbjudna och vi fick en hel del nya tankar med oss hem som vi kan ha nytta av när vi håller våra kurser och även när det gäller träning och relation till våra egna hundar.

Jag tänkte byta namn på min blogg till "Anettes hundblogg" men känner att jag inte kan göra det än. Det får dröja lite till. Jag har aldrig saknat en hund så mycket som jag saknar Egon och det tror jag beror på att vi var så otroligt sammansvetsade. Vi gjorde så mycket tillsammans och var alltid bredvid varandra här hemma så därför tycker jag det är så tomt.
Lillen saknade Egon mycket de första dagarna men nu tror jag han tycker det är ganska okej att vara ensam hund för nu får han ALL uppmärksamhet och ingen Egon som kommer och tränger sig emellan.


TACK

Jag vill tacka er alla som på något sätt hört av sig till mig sedan Egon fick somna in. Det värmer när man märker att så många bryr sig om en under en svår tid.


Här är sista kortet jag tog på Egon. Han låg ofta i våra sängar när jag satt vid datorn och ibland tyckte han nog att den var för välbäddad och då bäddade han om så det passade honom.


Snyggare bäddning enligt Egon 


EGON 061203 - 091102

Min kära älskade Egon är nu i hundhimlen och springer på de gröna ängarna där. Saknaden är enorm och det gör så ont i hela mig men vi var tyvärr tvugna att ta detta svåra beslut.

Han har aldrig tyckt om barn och har nafsat mot ett barn tidigare men ändå accepterat vårt barnbarn men under det sista halvåret har vi märkt en förändring hos honom när Oscar varit hos oss och det blev så att vi var tvugna att passa honom eller låta honom vara på övervåningen under den tiden och naturligtvis fick även Lillen vara där så inte Egon blev ensam. Vi har pratat och diskuterat detta mycket och när vi såg hur Egon var i helgen när vårt barnbarn sov över här så fattade vi beslutet. Tvärr gick det inte längre för Egon morrade och reste ragg mot Oscar och det går inte i längden att ha det så. Jag vill att mitt barnbarn ska kunna komma och gå hur det vill här hos oss utan att vara rädd och jag anser att ett barn får helt fel förhållade till hundar om det hela tiden måste vara stilla och akta sig. Det finns säkert många som tycker att jag borde ha omplacerat Egon men jag kunde inte tänka mig det för det finns barn överallt och jag skulle aldrig förlåta mig själv om något barn skulle ha blivit utsatt av honom.

Han somnade in lugnt och stilla igår förmiddag och det var bland det svåraste jag varit med om när jag tog detta beslut för det var ju en ung hund som älskade livet.

Som hundägare har vi en skyldighet att göra livet så bra som möjligt för hunden men även en skyldighet att se till att hunden inte skadar någon människa.

Just nu känns allt så svårt och jag saknar honom så otroligt mycket men jag vet ändå att jag gjode det rätta både för Egons och barnens skull.

Jag är så tacksam att jag fick dessa tre år med honom och jag älskar honom så mycket.


Egon i skogen, där han älskade att vara där han sprang för fullt och verkligen njöt.


EGON

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

TÅRTOR OCH TANDSTEN

Det har varit dåligt med träning sedan tävlingen i Sura. Ibland tappar man liksom sugen på allt vad hundträning heter och vill bara göra andra saker och det har jag gjort.

Det är många i släkten som fyller år nu i oktober så vi har varit på en hel del kalas med gott kaffebröd och tårtor och visst älskar jag tårta men nu har det blivit för mycket av det goda så det är tur att det dröjer ända till december innan någon fyller år igen.

I fredags blev vi bjudna på restaurang med trerätters middag av älsta dottern med sambo och det var så mysigt och trevligt. Det är inte ofta vi är ute och äter på det viset och det är synd att det blir så sällan för det är ju så härligt att bara sätta sig vid ett bord och bli serverad en underbar måltid. Maten var fantastiskt god och eftersom jag körde bil tog jag en alkoholfri drink som verkligen var helt suverän, trots avsaknaden av alkohol.
Tack älskade Maria och Stefan för en helt underbar present.

Lillen har varit hos veterinären och fått tandsten borttagen. Jag vet att jag borde borsta tänderna på honom men jag är väldigt slarvig med det och därför blir det ett besök hos vet ungefär en gång om året för honom. Varje gång han varit där bestämmer jag mig för att skärpa mig och börja borsta hans tänder dels för att slippa att han blir sövd och dels för att spara pengar men det slutar alltid med att jag glömmer bort det. Få se om jag lyckas skärpa mig den här gången.

Idag blev det ändå träning med Egon. En kompis och jag åkte till klubben för att träna och vi började med platsliggning eftersom Egon har börjat att pipa under den men idag var han helt tyst. Tränade även läggande under gång och har börjat lite med rutan för att få in nya moment i träningen. Han var pigg, glad och träningsvillig idag så jag är ganska nöjd trots en del missar.


Sista tävlingen för i år

Jaha, så skulle vi alltså göra om förra helgens bedrift på tävlingen men den här gången skulle vi inte missa 1:a priset med 0,5 poäng utan nu skulle vi ta vårt efterlängtade LP I. Det var ialla fall så JAG resonerade i morse men det gjorde tydligen inte EGON för så låga poäng som vi fick idag har vi aldrig fått tidigare.

För att vara helt ärlig så trodde jag nog inte heller i morse att vi skulle lyckas för det var sååååå blött och plaskigt på plan så jag trodde inte att han skulle ligga kvar på platsliggningen men han överraskade mig och låg kvar hela tiden trots kyla och blåst. Det var så kallt idag för det blåste otroligt mycket så jag får väl trösta mig med att han var duktig och låg kvar.
 Linförigheten gick bra, 8,5 p men sedan var det som om Egon fått nog.
Han la sig inte på läggande under gång men det har han inte gjort på de senaste tävlingarna så det förvånade mig inte så mycket.
På inkallningen som är hans starka kort kommer han springande med full fart mot mig men istället för att stanna vid mig fortsätter han springa förbi mig ca 5 meter bort till högt gräs.
Vid apporteringen tar han apporten men spottar ut den på en gång precis som om han tyckte den var jätteäcklig. Så var det då dags för hoppet och han sitter så fint och hoppar så fint mot mig men gör samma sak som vid inkallningen, springer förbi mig till det höga gräset.
Oj oj vilken tävling.... vi kom näst sist med 110 poäng.

Jag vet inte vad som är orsaken till Egons "olydnad" idag men nu är det inga fler tävlingar inbokade i höst så vi får väl jobba på och träna så vi är klara till våren.

Nu ligger han så skönt under sin filt och sover och är säkert jättenöjd med sin prestation idag den lille sötnosen.


159,5 poäng känns lite hopplöst

Tänk så nervös man kan vara bara för att åka och tävla med sin hund. Jag var så otroligt nervös idag när jag åkte mot Arboga för att tävla med Egon så då undrade jag varför jag håller på med det här. Svaret är naturligtvis att jag på något konstigt sätt tycker det är roligt också.
 
Det regnade när vi åkte från Sura så jag hade inte några förhoppningar om bra resultat men ju närmare Arboga vi kom desto bättre blev vädret och när vi kom dit hade det slutat regna, tack och lov. Vid lottningen drog jag starnummer 8 av 8 så det verkar som jag har en förmåga att alltid få sena startnummer men det har egentligen ingen betydelse. Jag  blev mer och mer nervös och tyckte att jag hade ingen koll alls på Egon och han höll inte alls kontakt med mig vid uppvärmningen. 
Tandvisningen gick bra men när vi skulle gå och ställa upp oss råkar jag trampa på hans tass så han bara skriker till och hoppar upp mot mig och blir helt förstörd men på nåt sätt lyckas jag samla ihop honom till linförigheten och vi fick faktiskt 8,5 på den och så högt betyg har vi aldrig haft. Han nollade läggande under gång igen men trots det fick vi ihop 159,5 poäng och det är ju den värsta poäng man kan få......bara 0,5 p från ett 1:a pris men, men det är bara att smälta förtreten och gå vidare.

Det här var första tävlingen jag någonsin varit på där platsliggningen var efter att alla gjort sitt lydnadsprogram men det fungerade bra och alla hundar låg snällt kvar.

Jag är nöjd med Egons prestation idag, han låg kvar på platsen trots blött underlag och han samlade ihop sig trots att jag trampade på hans tass med mina tunga kängor.

Nu är det tävling i Sura nästa lördag  så då får vi hoppas på att Egon behagar lägga sig på läggande under gång.


Appellspår

Igår var det dags att tävla appellspår igen för att försöka få en uppflyttning.
När jag vaknade kl. 05.00 och gick ut med hundarna var det -3 grader ute och när jag gick där i mörkret och rastade hundarna kändes det helt sjukt att gå upp så tidigt för att åka och tävla när man hade kunnat ligga i sängen under ett varmt och skönt täcke. Brrrr vad det var kallt.

Egon spårade bra men han missade en apport men jag är nöjd ändå för vi fick 8-8 på spåret. På platsliggningen var det 10 hundar och hunden närmast Egon reste sig direkt och följde med matte, sedan reste sig den ena efter den andra och när hunden som nu låg  närmast Egon blev orolig och reste sig märkte jag att även Egon började bli lite orolig och efter ett tag reste sig även han, gick några steg för att sedan sätta sig igen. Av 10 hundar var det bara 4 som låg kvar, det var strongt gort av dessa hundar med sån orolig platsliggning.
Vi har tränat en hel del budföring med olika okända människor och det har inte varit något problem men Egon är väldigt reserverad mot vissa karlar eftersom han som valp blev ordentligt skrämd av en karl. Idag på tävlingen var det en trevlig kille som motförare och Egon sprang snabbt som skjuten ur en kanon mot honom men när han närmade sig honom ville han inte sätta sig bedvid honom utan sprang snabbt tillbaka till mig.
Efter det momentet bröt vi tävlingen för vi hade tappat 70 poäng på våra två nollor och det kändes inte som om det var någon mening med att fortsätta. Egon var duktig och gjorde sitt bästa och jag såg på platsliggningen att han visste att han gjorde fel när han reste sig och gick några steg men han orkade helt enkelt inte ligga kvar och jag vet ju om att han inte känner sig trygg hos vissa karlar och att han då kommer tillbaka till mig.  

Som det känns nu kommer jag inte att fortsätta tävla bruks med Egon. Dels för att jag känner att jag lagt ner så otroligt mycket energi för att få det att fungera och ändå blir det inte så och dels för det verkar vara en tävlingsform som inte passar honom riktigt. Det blir helt enkelt för mycket väntan i bilen och när han sitter i bilen gnäller han och är orolig hela tiden så när det väl är dags är han så uppstressad. Jag försökte ha honom ute så mycket som möjligt igår men ändå stressade han upp sig de stunder han satt i bilen och en brukstävling tar i alla fall många timmar. Det är bara när vi är och tränar eller tävlar som han blir så i bilen annars ligger han lugnt i buren så det är väl så att han vill helt enkelt ut och jobba. Egon älskar ju att spåra så jag kommer nog bara att lägga spår för att aktivera honom i fortsättningen. Så här känns det just nu men man ska aldrig säga aldrig för man kan ju ångra sig.

Jag har anmält oss till två lydnadstävlingar. En i Arboga nästa söndag och sedan i här i Sura den 17 oktober men sen är det nog slut på säsongen för det här året och det blev inte så mycet tävlande för Egon eftersom han varit sjuk. Han verkar vara frisk nu, han leker, springer och är så pigg och det är så härligt att se honom må så bra.


TÄVLING

Livet som hundägare är hårt ibland. Efter att ha varit vid tävlingsplanerna hela dagen är både Egon och jag helt slut för det var jättejobbigt att tävla både förmiddag och eftermiddag. ´

På förmiddagen fick vi startnummer 10 och jag trodde nog inte att han skulle ligga kvar på platsliggningen för det var väldigt blött och kallt i gräset men min lille vän låg lungt kvar men när jag kom tillbaka till honom såg jag att han låg och darrade så det blev nog en aning kallt om lilla magen. Annars var han inte särskilt bra på fm. för han tyckte det fanns så mycket annat att titta på t.ex tävlingsledare, skrivare och en domare som han känner igen och har fått godis av ibland så han ville gärna gå till honom istället för att vara hos mig. Han ville inte lägga sig på läggande under gång (han fick väl nog på platsliggningen) men annars utförde han alla moment och fick ihop 152 poäng.

Betyg fm

Plats          10
Tandv.       10
Linf.           6,5     släpper pos, yvig sväng, släpper i språng. dk
Läggande   0
Inkallande  10
Ställande    10
Apport        5       dk, tugg   Tyckte apporten verkade läbbig och ville inte ta den.
Hopp          7        dk,     Egon satt och tittade åt ett helt annat håll
Helhet        7

Det blev några timmars väntan innan det var dags igen med ny tävlingsledare och ny domare och den här gången fick vi startnummer 5. Jag provade att värma upp honom lite annorlunda den här gången för vi har inte hittat den rätta rutinen innan vi ska in på planen ännu och nu var det en helt annan Egon som följde med mig in på plan. I början av linförigheten var han ofokuserad men skärpte till sig efter ett tag. Han var så pigg och med mig och hade en helt annan attityd än på fm. På ställande under gång stannade han klockrent och stod så tills jag vände mig om då gick han ett par meter åt sidan och åt en godis som låg på marken som någon annan hade tappat så det momentet nollade vi. Det känns lite retligt att det blev så eftersom han hade stannat så bra men det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag. Han fick 143 poäng så om han inte hade känt lukten av godisbiten på marken  hade vi haft vårt 1:a pris men egentligen kan man inte resonera så för han stog ju inte kvar.

Betyg em.

Plats         8     piper      Han har aldrig pipit förut och nu var det t.om torrt i gräset 
                                    så jag vet inte varför
Tandv       10                 
Linf.          7    Sitter ej, tränger i vänstersv. före i transporten.                         
Läggande  9    Något sent läggande
Inkalln.     10
Ställande   0    Hunden går iväg
Apport       6    dk           Samma som på fm. Han vill inte gärna ta den
Hopp         9,5   Sitter något snett
Helhet       8

Det jag var sååå nöjd med efter det passet var Egons attityd. Han var glad, hade bättre kontakt med mig och tyckte det var ganska kul. Så även om vi fick färre poäng var jag mer nöjd med em än med fm passet.

Nu ligger han helt utslagen på soffan och bara sover och jag känner att jag kommer nog att somna ovaggad ikväll jag med.



TRÄNING OCH TÄVLING

Det är så skönt att Egon har blivit sitt gamla jag igen. Jag blir så glad när han får sina pinscherfnatt och bara rusar fram och tillbaka och runt runt när vi är ute och går i skogen och jag riktigt ser hur han njuter och är lycklig.

Vi har tränat en hel del sista veckan för på söndag ska vi tävla för första gången sedan april. Jag är nervös redan nu så jag antar att kommer att vara okontaktbar på söndag morgon. Det är lydnadstävling i Västerås och vi ska tävla både på förmiddagen och eftermiddagen så det blir nog ganska jobbigt för hundarna. Igår var jag där och tränade Egon och då träffade vi en pinscher från Lilla Piröns som skulle gå kurs. Han var så söt med öron som stod rätt upp men vilken skillnad det var på Egon och honom kroppsligt. Egon är verkligen en biffig och stor pinscher även om han inte är särskilt tjock nu, men hans benstomme och muskler gör att han ser verkligen maffig ut. Den andra pinschern vars namn jag inte kommer ihåg var så söt och lugn jämfört med min vilde men det var roligt att se hur de började leka med tassarna på typiskt pinschersätt på en gång.

Nästa söndag är det KM i bruks i våran klubb och jag har anmält oss till appellspår men den tävlingen är inofficiell så den 3 oktober gör vi ett nytt försök med appellspår i en officiell tävling i Eskilstuna eller Skultuna.

Jag hoppas verkligen att vi får ett 1:a pris på söndag så vi kan sluta traggla lkl I och börja träna inför lkl II istället men framför allt hoppas jag att Egon får fortsätta vara så här pigg och att han får vara frisk.




IDRE OCH ÅTERBESÖK

Vi hade några jättesköna dagar i Idre. Hundarna fick mycket motion som vanligt när vi är där för jag tycker det är så härligt att promenera i fjällen med dess härliga natur.
Vi bor på Idre fjäll och där går en flock med renar omkring och de är så vana med människor så de är inte alls rädda utan går där bland stugorna.




Egon är nyfiken på en ren.



När vi minskade dosen på medicinen igen blev Egon så pigg och förra veckan blev han gamle Egon igen. Han springer, skuttar och hoppar när vi går där han kan vara lös, han är leksugen igen och framför allt så verkar han glad. Nu ser jag verkligen skillnaden och inser att han har inte mått bra varken fysiskt eller psykiskt under sommaren. Han tappade liksom livsgnistan när han åt så starka mediciner och låg bara och sov eller tittade på när Lillen och jag lekte. Visst har jag tyckt att han har varit pigg emellanåt men när jag ser hur han är nu så är det stor skillnad.

Vi var på återbesök i veckan och allt såg bra ut i ögonen. Han har kristaller, grumlingar och "celler" kvar men det är från tidigare inflammationer och de kommer alltid att finnas där. Nu ska han äta den här dosen någon vecka och sedan ska vi minska ytterligare en vecka för att sedan helt sluta och det känns verkligen skönt för det känns inte bra att stoppa i en så pass ung hund en massa cortison och annan stark medicin. Nu är det bara att hålla tummarna för att problemet aldrig kommer tillbaka.

Nu har jag varit in och kollat på datum för tävlingar för nu tänker jag anmäla mig till några för att kolla var vi ligger i träningen. Jag som skulle vara så flitig och träna mycket under de här månaderna han åt medicin, men det blev inte alls så. Man planerar så mycket men det blir sällan som man tänkt sig.

ÖLAND

Vi har varit till Öland några dagar och det är en ö som jag verkligen tycker om. Naturen är helt annorlunda mot den vi har här hemma med sitt platta karga landskap. Vi hade hyrt en stuga på 10 kvadrat på en campingplats och anledningen till att vi hyrde en sådan liten stuga är att makens son har en sommarstuga i närheten där vi skulle vara på dagarna.  Tyvärr finns det allergiker i den familjen så därför hyrde vi en egen  där vi kunde sova och hundarna kunde vara mer fria.

Egon får inte ligga i vår säng hemma på nätterna men här fick han göra det och han var den som lade sig först och sen rörde han sig inte ur fläcken förrän det var morgon så husse och jag låg lite väl trångt eftersom han ofta låg tvärs över sängen istället för längs med. Vi puttade och försökte få honom att flytta lite på sig, men nej, det gick inte utan han låg och sov så tungt och hade det så skönt. Snacka om bortskämd hund! Lillen vill inte sova i sängen för han tycker det blir för varmt.

Egon har tagit plats inför natten.



Vi åkte runt på Öland och tittade och stannade vid ett ställe som heter Neptuni åkrar. Där fikade vi och Egon passade på att bada och till och med Lillen gick ner längre i vattnet än han någonsin gjort. Normalt vill han inte gärna blöta ner sig men nu hade Egon en pinne som Lillen ville ha och av misstag gick han så långt så han blev blöt under magen och usch vad han tyckte det var otäckt.... han har verkligen ett passande namn min lille sötnos.





Vi hade några härliga dagar där nere med fint väder och mycket god mat.

När vi kommit hem tog jag härlig promenad i skogen med hundarna så de skulle får springa av sig efter den långa bilresan. Helt plötsligt hoppar ett rådjur fram alldeles bakom mig men som tur var gick hundarna alldeles framför mig men ändå ville jag koppla dom så de inte skulle springa efter rådjuret. Naturligtvis blev jag för ivrig så när jag skulle lägga halsbandet runt Egons huvud halkade jag till så jag nästan ramlade på honom. Egon som inte hade sett rådjuret blev naturligtvis rädd när jag kom nerdimpande mot honom och han tänkte nog : men herre gud matte vad håller du på med? Jag reste mig snabbt upp och skrattade och då  blev allt bra. Tänk så tokigt det kan bli, om jag bara hade gått vidare så hade inte hundarna reagerat alls för de hade ju inte sett rådjuret och tydligen inte ens känt lukten av det .

Vi har fått mygginvasion i Sura. Det kryllar av mygg så det går inte att vara ute vid stugan, inte vid klubben och träna och absolut inte gå i skogen och plocka svamp. Dom är så ettriga så de attakerar en så fort man kommer ut och det gäller att hålla sig i rörelse när man är ute på kvällarna för annars blir man sönderbiten.

Vi ska åka till Idre på fredag och där brukar det inte finnas mygg och jag hoppas myggen här försvinner tills vi kommer tillbaka.


JAG ÄR KÄR

Jag har en kompis som brukar säga att hon är kär i sin hund när det går bra i träning och tävling. Naturligtvis älskar hon sin hund jämt men jag förstår precis vad hon menar för idag blev jag kär i Egon när vi tränade spår. Allt fungerade perfekt, han följde spåret jättebra, tog vinklarna fint och det bästa av allt han stannade och tog upp apporterna. När allt fungerar jättebra utan att man behöver jobba för att få bra resultat och allt bara flyter på då får man den där härliga känslan och då blir man kär i sin hund. Missförstå mig inte för jag älskar alltid både Egon och Lillen men iblad får man den där speciella känslan när det man kämpat för bara fungerar.

Idag klippte jag klorna och  borstade hundarna. Det tar ungefär 20 minuter att borsta Lillen, medan Egon som man egentligen inte behöver borsta alls men som verkar njuta av det tar max 1 minut.

Lillen nyborstad och fin



Egon nyborstad och fin



Tog en promenad med hundarna i skogen vid stugan och som vanligt hoppade de upp på alla stora stenar vi gick förbi eftersom de får godis ibland när de gör så. Egon hoppar lätt upp på stenarna men Lillen får kämpa lite mer för ibland är stenarna ganska höga sen står de där och väntar tills jag kommer och ibland får de godis för sitt besvär men ibland går jag bara förbi dom och då tittar de storögt efter mig och om de kunde prata skulle de nog säga: Hallå matte, ser du inte att vi är duktiga och står på stenen.



Dessa hittade jag under vår promenad idag. Jag lät dom vara kvar så de kan växa och bli lite större men det var svårt att inte plocka dom för jag älskar nämligen att gå i skogen och plocka svamp och ofta när jag böjer mig ner för att plocka dom kommer Egon springande för att kolla vad jag gör och då stoppar han ner sin nos precis där jag håller på och ibland springer han rakt över dom så det blir bara smulor kvar. Han är för härlig den hunden, man vet aldrig vad han hittar på.



Jag vet inte hur det är med andra hanar som blivit kastrerade men när det gäller Egon så nosar han inte så mycket längre under promenaderna utan han går mest rakt fram med bestämda steg och detta är det jag ser mest av honom när vi är ute och går. Kolla in hans mage, bra rund eller hur.



Lite text och många bilder blir det idag.

Sötnosen Lillen



Stilige Egon


PIGGARE

Nu är vi hemma igen efter att varit på SM i mete. Tyvärr gick det inte så bra för maken men jag tycker det är bra gjort bara att kvalificera sig dit. Egon behövde aldrig använda overallen, för myggen och knotten höll sig borta. Vi hade sådan tur att det blåste en del hela tiden så vi märkte aldrig av de små otygen och det är vi väldigt tacksamma för.
Egon skötte sig riktigt bra när vi gick bland alla människor och tittade på de som stog och metade, tänk vad han överaskar mig ibland.
Jag tycker han är riktigt pigg nu, han har till och med börjat leka både med Lillen och mig igen och det tar jag som ett gott tecken men eftersom han äter cortison är han jättehungrig och nu när han inte varit pigg har han inte rört sig som han brukar så nu börjar det märkas på hans midja. Han är på väg att bli tjock!!! Det är så lätt att man ger något extra när de sitter med sina bedjande ögon och tittar på oss efter vi har ätit, Det brukar alltid bli en liten smakbit till hundarna men nu måste det bli stopp på det. Måste bara försöka övertyga husse att han inte heller får ge något för han brukar säga att "det är ju en sådan liten bit jag ger" men många bäckar små.....

Idag var jag tävlingsledare på Boxerklubbens utställning och lydnadstävling i Hallstahammar. När jag höll på att förbereda inför tävlingen såg jag några hundar längre bort varav en var en pinscher och eftersom det är sällan man ser en pinscher var jag tvungen att gå fram för att prata med ägaren. Som vanligt när jag ser hundar och speciellt pinschrar eller shelties tittar jag bara på hundarna och sällan på den som håller i kopplet men det var ju Emma med Hilja och Harry som kom och gick. Jag har aldrig sett Harry i verkligheten och han var så söt och han verkar precis som Egon vara en pinscher med fart som verkligen gillar när det händer något.
 
Det var så kul att vara tävlingsledare och se alla duktiga hundar som tävlade lydnad. Jag blir så sugen att tävla själv men vi får vänta några månader till, och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar man ju säga fast jag vet inte rikigt om jag håller med just nu för jag tycker vi har väntat jättelänge.

ÅTERBESÖK IGEN OCH LITE ANNAT

Vi har varit i stugan nästan hela tiden och njutit av det vackra vädret och eftersom jag inte har någon dator där blir det inte några uppdateringar. Man känner sig faktiskt lite handikappad när man inte har tillgång till dator och kan läsa bloggar kolla på hemsidor om hundar m.m, jag tycker jag missar jättemycket på bara några dagar.
Egon har varit på återbesök igen och den här gången var det lite positvare tongångar. Ögonen hade blivit lite bättre och de vita blodkropparna var bra men för säkerhets skull ska han äta den här medicinen i två månader till men med minskad dos varje månad. Jag var ju så rädd att han skulle bli jättedålig av medicinen men jag oroade mig helt i onödan för han blev inte särskilt dålig, visst är han lite tröttare än normalt men inte alls så farligt. Jag tycker till och med att han har blivit lite piggare den sista veckan och det känns bra.  Vi ska på återbesök igen i augusti och förhoppningsvis är han ännu bättre då.

Egon gillar ju att bada så vi går ner till vattnet varje dag så han får svalka av sig och han njuter verkligen när han är i vattnet.



Lillen däremot vägrar att gå i han ställer sig vid vattnet och blöter tassarna sen tycker han det räcker.

Vi ska åka upp till Norsjö som ligger i närheten av Skellefteå på torsdag. Maken ska vara med på SM i mete så vi har hyrt en stuga där i närheten. Jag tar med träningsryggan så jag har något att göra de dagar han är och tävlar men några böcker kommer nog också med så jag kan slappa och ligga och läsa och ha det skönt.

Det brukar ju vara jättemycket mygg och knott norrut och eftersom Egon knappt har någon päls på magen och i jumskarna köpte jag en overall till honom som ska skydda honom mot de värsta attackerna.
Stackarn han skäms jättemycket när han har den på sig och jag kan förstå honom för han ser jätterolig ut i den. Tyvärr fanns det inga andra färgkombinationer kvar så jag fick ta den som fanns, och inte är den vacker, men jag tror den hjälper gansa bra mot myggen och knotten.

Här syns det hur mycket han skäms, stackarn. Till och med svansen hänger och den som brukar bäras så stolt över ryggen






Medicin

Nu har jag hämtat Egons medicin och det är Imurel®, GlaxoSmithKline som han ska äta tillsammans med cortison och ögondroppar. Man ska ju inte läsa om biverkningar innan de uppstår men jag var tvungen att göra det för att vara garderad och när veterinären sa att man bör ha handskar på sig om man ska dela på tabletterna kände jag att jag måste kolla vad det är för gift han får . Jag börjar undra vad det är Egon har när man ger en sådan här medicin och hur kommer stackarn att må när han ska ha den tillsammans med cortison. Det är bara att hoppas att han inte blir alltför påverkad utan kommer att må relativt bra. Jag kanske målar fan på väggen helt i onödan men som Emma skrev så man är ju en hönsmamma när det gäller djuren (och barnen också naturligtvis). Egon har haft två jätteduktiga veterinärer på Strömsholm som verkligen är experter på områden så jag tror inte det hjälper att söka någon annan för att få ett annat utlåtande även om jag också har tänkt den tanken.


ÅTERBESÖK IGEN

Så var det dags för ett nytt återbesök hos veterinären och mina förhoppningar var naturligtvis att Egon skulle vara helt frisk men tyvärr visade det sig att han inte var det. Veterinären såg flera prickar i ögonen än förra gången och det visar att det är något på gång i  hans kropp men de vet inte vad, så nu ska vi börja med cortison igen och även en annan medicin som har med imunförsvaret att göra. Den medicinen har något med de vita blodkropparna att göra och veterinären sa att jag ska ha hanskar på mig när jag hanterar tabletterna och på något sätt känns det inte bra att ge sin hund sådan medicin men om han blir frisk av detta så är det värt ett försök. Det verkar som om de tror att det är något med hans imunförsvar som är orsaken till det här men de kan inte säga med säkerhet vad allt detta beror på. Han ska äta medicinen i 30 dagar så nu får jag räkna med en väldigt trött och dålig hund framöver och det känns inte alls bra att han ska må dåligt men förhoppningsvis vänder det efter all medicinering och att han blir helt frisk.

Han har blivit piggare sen vi slutade med cortisonet för några veckor sedan så det är ju tråkigt att vi ska börja med det igen, men visst märks det att det är något som inte stämmer för han är inte alls samma glada och pigga Egon som förut då han kunde springa hur mycket som helst när vi var ute och gick i skogen. Nu håller han sig hela tiden vid mig, vilket i och för sig är bra, men han springer inte utan lunkar bara bredvid och det är väldigt olikt vilden Egon. Många gånger har jag önskat att han kunde vara lite lugnare men inte på grund av sjukdom och nu när han är så jättelugn saknar jag faktiskt den "riktiga" Egon som det är fart och fläkt i.

Just nu känns det väldigt tråkigt och ledsamt när det gäller Egon och jag tycker så synd om honom som inte är bra.
Vi ska på återbesök igen om två veckor och då får vi hålla tummarna att allt går åt rätt håll.

En bild av honom tagen i våras. Min stilige pojke.


ÅTERBESÖK

Har varit på återbesök hos veterinären med Egon. Det var en annan veterinär den här gången men han var också jättebra och ögonen såg mycket bättre ut men för att de skulle bli riktigt bra ska Egon få ögondroppar i två månader men däremot ska vi sluta med cortisonet och det känns bra för det är inte roligt att hunden måste äta det i flera månader. Tyvärr måste vi avstå från att tävla under dessa månader eftersom han är "dopad" men det viktigaste är ju att han blir bra så vi kommer igen i höst med nya friska tag. Nu har vi ju två månader att träna på så i augusti är vi supertaggade och klarar allt galant.... eller vad tror ni ;)  Om det ändå vore så enkelt.

Egon har inte alls varit pigg den här veckan. Han springer inte som han brukar göra när vi går våra skogspromenader utan han bara lunkar lite framför mig och han ligger mest och sover hela dagarna men jag tror det beror på medicinerna och nu när vi har slutat med antibiotikan och ska minska på cortisonet för att helt sluta med det om 10 dagar så tror och hoppas jag att gamla Egon kommer tillbaka. Det är inte kul att se honom vara så slö och trött när man är van att han rusar och springer för fullt på promenaderna och normalt är han alltid med på att leka men nu vill han inte.

Egon som är en liten vilding annars är otroligt duktig hos veterinären, han står helt stilla på bordet när vet. lyser i hans ögon och kollar med olika apparater. Han är så lugn så en elev fick passa på att titta i hans ögon också för de sa att det är inte ofta de har en hund som är så stilla och lugn. Jag bara kände att jag måste skriva ner det eftersom det inte är ofta han är duktig och lugn så det gäller att ta emot allt beröm man får när det gäller Egon.



INFEKTION I ÖGONEN

Egon har infektion i ögonen igen. Han hade ju det förra året också och veterinären visste inte riktigt vad det berodde på.  De tog en massa olika prover, gjorde ultraljud på njurar, tarmar och lever och allt var normalt men han fick en massa mediciner att äta och blev bra men nu är det alltså dags igen.

Egon har kisat med ögonen ett tag nu och jag tyckte det var lika bra att undersöka det eftersom det var så vi upptäckte det förra gången och det var tur att  vi bokade tid för han har infektion i båda ögonen igen. Han har alltså infektion någon annan stans i kroppen som till sist går ut i ögonen men det konstiga är att han visar inga andra symtom alls förutom att han kisar. Vi vet inte var i kroppen allt startar men veterinären pratade något om immunförsvaret och om han inte blir helt bra nu eller om det kommer tillbaks igen måste vi göra ytterligare utredningar av honom. Han får nu antibiotika, cortison och ögondroppar så troligtvis blir han snart bättre och det måste kännas bra för honom för enligt veterinären har han rejält ont i ögonen och det är därför han kisar. När jag tänker tillbaka har han faktiskt varit lugnare och mer loj än vanligt och det beror naturligtvis på sjukdomen. Det jag tycker är jobbigt är att inte veta var i kroppen det hela startar, vad det är som gör att han får infektioner, men vi får verkligen hoppas att detta är sista gången det händer även om jag för tillfället känner mig lite pessimistisk i det fallet.

Jag hade anmält Egon till lydnadstävlingar i början av juni och dessa har jag naturligtvis avbokat för med all medicin han äter nu är han verligen dopad och det skulle inte falla mig in att tävla med en hund som inte är frisk. Jag skulle tro att han var dålig redan när vi tävlade appellspår för jag tyckte ju redan då att han var loj och olik sig men då trodde jag nog att det mest berodde på all väntan och värmen som var den dagen.

Vi fick träningsförbud veckan ut tills medicinerna har börjat verka men därefter kunde vi träna som vanligt och det är ju bra för Egon kan bli ganska odräglig om han inte blir aktiverad och får använda hjärnan lite.

Vi ska på återbesök till veterinären om en vecka och därefter tillbaka igen efter några veckor och det känns skönt att de verkligen följer upp detta och inte släpper det med en gång.



Satt och tittade på gamla bilder från när Egon och Lillen var valpar och visst är valpar underbart söta.




Tidigare inlägg
RSS 2.0