Appellspår

Igår var det dags att tävla appellspår igen för att försöka få en uppflyttning.
När jag vaknade kl. 05.00 och gick ut med hundarna var det -3 grader ute och när jag gick där i mörkret och rastade hundarna kändes det helt sjukt att gå upp så tidigt för att åka och tävla när man hade kunnat ligga i sängen under ett varmt och skönt täcke. Brrrr vad det var kallt.

Egon spårade bra men han missade en apport men jag är nöjd ändå för vi fick 8-8 på spåret. På platsliggningen var det 10 hundar och hunden närmast Egon reste sig direkt och följde med matte, sedan reste sig den ena efter den andra och när hunden som nu låg  närmast Egon blev orolig och reste sig märkte jag att även Egon började bli lite orolig och efter ett tag reste sig även han, gick några steg för att sedan sätta sig igen. Av 10 hundar var det bara 4 som låg kvar, det var strongt gort av dessa hundar med sån orolig platsliggning.
Vi har tränat en hel del budföring med olika okända människor och det har inte varit något problem men Egon är väldigt reserverad mot vissa karlar eftersom han som valp blev ordentligt skrämd av en karl. Idag på tävlingen var det en trevlig kille som motförare och Egon sprang snabbt som skjuten ur en kanon mot honom men när han närmade sig honom ville han inte sätta sig bedvid honom utan sprang snabbt tillbaka till mig.
Efter det momentet bröt vi tävlingen för vi hade tappat 70 poäng på våra två nollor och det kändes inte som om det var någon mening med att fortsätta. Egon var duktig och gjorde sitt bästa och jag såg på platsliggningen att han visste att han gjorde fel när han reste sig och gick några steg men han orkade helt enkelt inte ligga kvar och jag vet ju om att han inte känner sig trygg hos vissa karlar och att han då kommer tillbaka till mig.  

Som det känns nu kommer jag inte att fortsätta tävla bruks med Egon. Dels för att jag känner att jag lagt ner så otroligt mycket energi för att få det att fungera och ändå blir det inte så och dels för det verkar vara en tävlingsform som inte passar honom riktigt. Det blir helt enkelt för mycket väntan i bilen och när han sitter i bilen gnäller han och är orolig hela tiden så när det väl är dags är han så uppstressad. Jag försökte ha honom ute så mycket som möjligt igår men ändå stressade han upp sig de stunder han satt i bilen och en brukstävling tar i alla fall många timmar. Det är bara när vi är och tränar eller tävlar som han blir så i bilen annars ligger han lugnt i buren så det är väl så att han vill helt enkelt ut och jobba. Egon älskar ju att spåra så jag kommer nog bara att lägga spår för att aktivera honom i fortsättningen. Så här känns det just nu men man ska aldrig säga aldrig för man kan ju ångra sig.

Jag har anmält oss till två lydnadstävlingar. En i Arboga nästa söndag och sedan i här i Sura den 17 oktober men sen är det nog slut på säsongen för det här året och det blev inte så mycet tävlande för Egon eftersom han varit sjuk. Han verkar vara frisk nu, han leker, springer och är så pigg och det är så härligt att se honom må så bra.


Kommentarer
Postat av: Anna o Winna

Åh vad synd på platsen, inte lätt att ligga kvar när alla andra går upp.

Kan förstå din känsla om att tävla bruks men man vet aldrig....

Lycka till på dom andra tävlingarna!

Kram!

2009-10-04 @ 19:02:17
URL: http://winna.cybersite.se
Postat av: Sanna & Kelly

Vad tråkigt! Men jag förstår vad du menar, bruks är verkligen en krävande tävlingsgren! Och så många ställen det kan bli fel på...

Jag kommer inte att tävla flitigt i denna gren, men en 1-2 starter per år ska jag nog orka med. Det tror jag nog också att du kommer att känna nästa år.

2009-10-05 @ 10:37:00
URL: http://www.barkingkelly.se
Postat av: Sanna & Kelly

Ha ha ha, jag gillar också den där bilden på förstasidan! Det bästa är att Kelly ser så jäkla nöjd ut fast han sitter alldeles fel, ha ha ha!

2009-10-05 @ 11:52:43
URL: http://www.barkingkelly.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0