TÅRTOR OCH TANDSTEN

Det har varit dåligt med träning sedan tävlingen i Sura. Ibland tappar man liksom sugen på allt vad hundträning heter och vill bara göra andra saker och det har jag gjort.

Det är många i släkten som fyller år nu i oktober så vi har varit på en hel del kalas med gott kaffebröd och tårtor och visst älskar jag tårta men nu har det blivit för mycket av det goda så det är tur att det dröjer ända till december innan någon fyller år igen.

I fredags blev vi bjudna på restaurang med trerätters middag av älsta dottern med sambo och det var så mysigt och trevligt. Det är inte ofta vi är ute och äter på det viset och det är synd att det blir så sällan för det är ju så härligt att bara sätta sig vid ett bord och bli serverad en underbar måltid. Maten var fantastiskt god och eftersom jag körde bil tog jag en alkoholfri drink som verkligen var helt suverän, trots avsaknaden av alkohol.
Tack älskade Maria och Stefan för en helt underbar present.

Lillen har varit hos veterinären och fått tandsten borttagen. Jag vet att jag borde borsta tänderna på honom men jag är väldigt slarvig med det och därför blir det ett besök hos vet ungefär en gång om året för honom. Varje gång han varit där bestämmer jag mig för att skärpa mig och börja borsta hans tänder dels för att slippa att han blir sövd och dels för att spara pengar men det slutar alltid med att jag glömmer bort det. Få se om jag lyckas skärpa mig den här gången.

Idag blev det ändå träning med Egon. En kompis och jag åkte till klubben för att träna och vi började med platsliggning eftersom Egon har börjat att pipa under den men idag var han helt tyst. Tränade även läggande under gång och har börjat lite med rutan för att få in nya moment i träningen. Han var pigg, glad och träningsvillig idag så jag är ganska nöjd trots en del missar.


Sista tävlingen för i år

Jaha, så skulle vi alltså göra om förra helgens bedrift på tävlingen men den här gången skulle vi inte missa 1:a priset med 0,5 poäng utan nu skulle vi ta vårt efterlängtade LP I. Det var ialla fall så JAG resonerade i morse men det gjorde tydligen inte EGON för så låga poäng som vi fick idag har vi aldrig fått tidigare.

För att vara helt ärlig så trodde jag nog inte heller i morse att vi skulle lyckas för det var sååååå blött och plaskigt på plan så jag trodde inte att han skulle ligga kvar på platsliggningen men han överraskade mig och låg kvar hela tiden trots kyla och blåst. Det var så kallt idag för det blåste otroligt mycket så jag får väl trösta mig med att han var duktig och låg kvar.
 Linförigheten gick bra, 8,5 p men sedan var det som om Egon fått nog.
Han la sig inte på läggande under gång men det har han inte gjort på de senaste tävlingarna så det förvånade mig inte så mycket.
På inkallningen som är hans starka kort kommer han springande med full fart mot mig men istället för att stanna vid mig fortsätter han springa förbi mig ca 5 meter bort till högt gräs.
Vid apporteringen tar han apporten men spottar ut den på en gång precis som om han tyckte den var jätteäcklig. Så var det då dags för hoppet och han sitter så fint och hoppar så fint mot mig men gör samma sak som vid inkallningen, springer förbi mig till det höga gräset.
Oj oj vilken tävling.... vi kom näst sist med 110 poäng.

Jag vet inte vad som är orsaken till Egons "olydnad" idag men nu är det inga fler tävlingar inbokade i höst så vi får väl jobba på och träna så vi är klara till våren.

Nu ligger han så skönt under sin filt och sover och är säkert jättenöjd med sin prestation idag den lille sötnosen.


159,5 poäng känns lite hopplöst

Tänk så nervös man kan vara bara för att åka och tävla med sin hund. Jag var så otroligt nervös idag när jag åkte mot Arboga för att tävla med Egon så då undrade jag varför jag håller på med det här. Svaret är naturligtvis att jag på något konstigt sätt tycker det är roligt också.
 
Det regnade när vi åkte från Sura så jag hade inte några förhoppningar om bra resultat men ju närmare Arboga vi kom desto bättre blev vädret och när vi kom dit hade det slutat regna, tack och lov. Vid lottningen drog jag starnummer 8 av 8 så det verkar som jag har en förmåga att alltid få sena startnummer men det har egentligen ingen betydelse. Jag  blev mer och mer nervös och tyckte att jag hade ingen koll alls på Egon och han höll inte alls kontakt med mig vid uppvärmningen. 
Tandvisningen gick bra men när vi skulle gå och ställa upp oss råkar jag trampa på hans tass så han bara skriker till och hoppar upp mot mig och blir helt förstörd men på nåt sätt lyckas jag samla ihop honom till linförigheten och vi fick faktiskt 8,5 på den och så högt betyg har vi aldrig haft. Han nollade läggande under gång igen men trots det fick vi ihop 159,5 poäng och det är ju den värsta poäng man kan få......bara 0,5 p från ett 1:a pris men, men det är bara att smälta förtreten och gå vidare.

Det här var första tävlingen jag någonsin varit på där platsliggningen var efter att alla gjort sitt lydnadsprogram men det fungerade bra och alla hundar låg snällt kvar.

Jag är nöjd med Egons prestation idag, han låg kvar på platsen trots blött underlag och han samlade ihop sig trots att jag trampade på hans tass med mina tunga kängor.

Nu är det tävling i Sura nästa lördag  så då får vi hoppas på att Egon behagar lägga sig på läggande under gång.


Appellspår

Igår var det dags att tävla appellspår igen för att försöka få en uppflyttning.
När jag vaknade kl. 05.00 och gick ut med hundarna var det -3 grader ute och när jag gick där i mörkret och rastade hundarna kändes det helt sjukt att gå upp så tidigt för att åka och tävla när man hade kunnat ligga i sängen under ett varmt och skönt täcke. Brrrr vad det var kallt.

Egon spårade bra men han missade en apport men jag är nöjd ändå för vi fick 8-8 på spåret. På platsliggningen var det 10 hundar och hunden närmast Egon reste sig direkt och följde med matte, sedan reste sig den ena efter den andra och när hunden som nu låg  närmast Egon blev orolig och reste sig märkte jag att även Egon började bli lite orolig och efter ett tag reste sig även han, gick några steg för att sedan sätta sig igen. Av 10 hundar var det bara 4 som låg kvar, det var strongt gort av dessa hundar med sån orolig platsliggning.
Vi har tränat en hel del budföring med olika okända människor och det har inte varit något problem men Egon är väldigt reserverad mot vissa karlar eftersom han som valp blev ordentligt skrämd av en karl. Idag på tävlingen var det en trevlig kille som motförare och Egon sprang snabbt som skjuten ur en kanon mot honom men när han närmade sig honom ville han inte sätta sig bedvid honom utan sprang snabbt tillbaka till mig.
Efter det momentet bröt vi tävlingen för vi hade tappat 70 poäng på våra två nollor och det kändes inte som om det var någon mening med att fortsätta. Egon var duktig och gjorde sitt bästa och jag såg på platsliggningen att han visste att han gjorde fel när han reste sig och gick några steg men han orkade helt enkelt inte ligga kvar och jag vet ju om att han inte känner sig trygg hos vissa karlar och att han då kommer tillbaka till mig.  

Som det känns nu kommer jag inte att fortsätta tävla bruks med Egon. Dels för att jag känner att jag lagt ner så otroligt mycket energi för att få det att fungera och ändå blir det inte så och dels för det verkar vara en tävlingsform som inte passar honom riktigt. Det blir helt enkelt för mycket väntan i bilen och när han sitter i bilen gnäller han och är orolig hela tiden så när det väl är dags är han så uppstressad. Jag försökte ha honom ute så mycket som möjligt igår men ändå stressade han upp sig de stunder han satt i bilen och en brukstävling tar i alla fall många timmar. Det är bara när vi är och tränar eller tävlar som han blir så i bilen annars ligger han lugnt i buren så det är väl så att han vill helt enkelt ut och jobba. Egon älskar ju att spåra så jag kommer nog bara att lägga spår för att aktivera honom i fortsättningen. Så här känns det just nu men man ska aldrig säga aldrig för man kan ju ångra sig.

Jag har anmält oss till två lydnadstävlingar. En i Arboga nästa söndag och sedan i här i Sura den 17 oktober men sen är det nog slut på säsongen för det här året och det blev inte så mycet tävlande för Egon eftersom han varit sjuk. Han verkar vara frisk nu, han leker, springer och är så pigg och det är så härligt att se honom må så bra.


RSS 2.0