Blandat

Igår när jag gick ut med Lillen träffade jag grannen som frågade om jag visste vad det blåa var samtidigt som han pekade uppåt. Det han pekade på var himlen som var alldeles blå och den har man ju inte sett på flera veckor så det kändes helt underbart med lite solsken. Men idag var allt som vanligt igen med regn och blåst.

Idag har jag varit på en föreläsning med Lars Fält som handlade om hundars rädslor och aggressioner. Han är en otroligt duktig och kunnig etolog och biolog. Jag har varit på  en av hans föreläsningar förut och tyckte att han var bra och jag blev inte besviken den här gången heller. Nu var föreläsningen som normalt brukar vara på två dagar visserligen bara på en dag men han fick med mycket intressanta saker. Det var instruktörer inom SBK i Västmanland som var inbjudna och vi fick en hel del nya tankar med oss hem som vi kan ha nytta av när vi håller våra kurser och även när det gäller träning och relation till våra egna hundar.

Jag tänkte byta namn på min blogg till "Anettes hundblogg" men känner att jag inte kan göra det än. Det får dröja lite till. Jag har aldrig saknat en hund så mycket som jag saknar Egon och det tror jag beror på att vi var så otroligt sammansvetsade. Vi gjorde så mycket tillsammans och var alltid bredvid varandra här hemma så därför tycker jag det är så tomt.
Lillen saknade Egon mycket de första dagarna men nu tror jag han tycker det är ganska okej att vara ensam hund för nu får han ALL uppmärksamhet och ingen Egon som kommer och tränger sig emellan.


TACK

Jag vill tacka er alla som på något sätt hört av sig till mig sedan Egon fick somna in. Det värmer när man märker att så många bryr sig om en under en svår tid.


Här är sista kortet jag tog på Egon. Han låg ofta i våra sängar när jag satt vid datorn och ibland tyckte han nog att den var för välbäddad och då bäddade han om så det passade honom.


Snyggare bäddning enligt Egon 


EGON 061203 - 091102

Min kära älskade Egon är nu i hundhimlen och springer på de gröna ängarna där. Saknaden är enorm och det gör så ont i hela mig men vi var tyvärr tvugna att ta detta svåra beslut.

Han har aldrig tyckt om barn och har nafsat mot ett barn tidigare men ändå accepterat vårt barnbarn men under det sista halvåret har vi märkt en förändring hos honom när Oscar varit hos oss och det blev så att vi var tvugna att passa honom eller låta honom vara på övervåningen under den tiden och naturligtvis fick även Lillen vara där så inte Egon blev ensam. Vi har pratat och diskuterat detta mycket och när vi såg hur Egon var i helgen när vårt barnbarn sov över här så fattade vi beslutet. Tvärr gick det inte längre för Egon morrade och reste ragg mot Oscar och det går inte i längden att ha det så. Jag vill att mitt barnbarn ska kunna komma och gå hur det vill här hos oss utan att vara rädd och jag anser att ett barn får helt fel förhållade till hundar om det hela tiden måste vara stilla och akta sig. Det finns säkert många som tycker att jag borde ha omplacerat Egon men jag kunde inte tänka mig det för det finns barn överallt och jag skulle aldrig förlåta mig själv om något barn skulle ha blivit utsatt av honom.

Han somnade in lugnt och stilla igår förmiddag och det var bland det svåraste jag varit med om när jag tog detta beslut för det var ju en ung hund som älskade livet.

Som hundägare har vi en skyldighet att göra livet så bra som möjligt för hunden men även en skyldighet att se till att hunden inte skadar någon människa.

Just nu känns allt så svårt och jag saknar honom så otroligt mycket men jag vet ändå att jag gjode det rätta både för Egons och barnens skull.

Jag är så tacksam att jag fick dessa tre år med honom och jag älskar honom så mycket.


Egon i skogen, där han älskade att vara där han sprang för fullt och verkligen njöt.


EGON

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

RSS 2.0