OLIKA SÄTT ATT SPÅRA

Idag skulle jag visa en kompis de första övningarna man kan göra när man vill börja träna spår. Snön vräkte ner och det var inte speciellt bra väder för spårträning men vi hundfolk är ju lite speciella när det gäller våra hundar och ut måste de ju vilket väder det än är så vi bestämde att träffas.
Hennes hund hade aldrig spårat ett personspår tidigare så det var helt nytt för honom. Vi la två  helt olika typer av spår till honom för att se vilken typ av spårträning som passade honom bäst och jag la även varsit spår till Egon och Lillen.
Det var roligt att se en helt färsk hund i spåret och att se hur han fick en aha-upplevelse när han förstod vad matte ville han skulle göra. Det första spåret var av typ IPO-spår där matte satte fötterna efter varandra när hon gick och det var ca 30 m långt med ett föremål var 5:e meter. De första metrarna förstod han inte alls att han skulle gå med nosen mot marken och blev lite frustrerad av att inte få någon hjälp och att inte veta vad som förväntades av honom men efter ca fem meter var nosen nere i backen och han spårade jättebra. När han sedan hittade saker i spåret och matte blev jätteglad och berömde honom och gav honom godis då trillade poletten ner.."jaha, är det så här jag ska göra" och efter det var han så duktig och plockade upp alla leksaker och apporter som låg i spåret.
Så var det dags för det andra spåret som var ett vanligt spår på ca 50 m med bara ett föremål på slutet. I början gick han lite zickzack över spåret men efter ca 10 meter följde han spåret precis och plockade upp föremålet som låg på slutet.
Det var så roligt att se honom jobba och han var så duktig och förhoppningsvis kommer de att fortsätta med spårningen.

Sen var det dags för Lillen att gå sitt spår, ett vanligt appellspår men lite kortare än 300 m. Han brukar spåra väldigt sakta men idag var han ivrig fast ändå noggrann och han hittade som vanligt apporterna och stog stilla med dom i munnen tills jag berömde honom.

Så var det Egons tur och han var ju eld och lågor för han hade suttit uppbunden och tittat på när Lillen gick sitt. Hans spår var bara ett 20 m långt IPO spår med 2 apporter. Han var såååååå ivrig så jag fick hålla emot hela tiden och han hade så bråttom att han bara duttade ner nosen mot apporterna och ville sedan gå vidare men jag höll emot och stog still tills han tog upp dem.

Tre olika hundar och tre olika sätt att spåra, det är så kul att se. För att vara första gången för hunden gjorde han ett jättebra jobb och jag tror han kommer att bli en duktig spårhund.
Lillen som inte går med nosen i backen men spårar så bra ändå och han är så noga och följer spåret så precis, han genar inte vid vinklarna utan följer dem exakt. Han är ju så liten så han behöver inte gå med nosen i spåret hela tiden för att känna var det går.
Egon som älskar att spåra och vill helst springa i spåret. Han har nosen nere hela tiden och följer spåret bra men för honom betyder inte apporterna särskilt mycket och det är vårt stora problem som vi jobbar mycket på.

Jag trodde nästan att det bara var vi hundägare som var tokiga som var ute i det hemska snöovädret men det kom en person med kamera över axeln och han skulle ut  och fotografera i naturen och det visar att har man ett brinnande intresse för något så låter man inte vädret hindra en.

Måste berätta om natten som var. Lillen är ju lite skällig när han hör något eller någon utanför och eftersom vi bor i radhus är det ganska mycket folk som rör sig här omkring. Varje gång Lillen "voffar" säger vi till honom att vara tyst och ibland blir vi riktigt trötta på hans beteende. I natt vaknade vi av att han skällde så vi sa åt honom att vara tyst och komma och lägga sig och det gjorde han men så i morse när jag gick ut med hundarna såg jag att våran och grannens postlådor var bortryckta och kastade på marken. Det var naturligtvis det han hade hört och om vi då hade gått upp och kollat istället för att bara tysta honom kanske vi hade kunnat förhindra att lådorna rycktes bort. Han gjorde helt rätt som varnade men fick bara en tillrättavisning av oss, stackarn. Det är nog inte lätt att vara hund alla gånger.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack för hjälpen! Jag håller med om att det var roligt och intressant att se hur olika hundarna spårade.

Inte visste jag att Lillen var en sån tuffing! Synd att han inte skrämde iväg de usla tjuvarna när han skällde!



--Madde

2009-01-25 @ 14:49:51
Postat av: Emma och Harry

Låter jätteintressant det där om spåren. Vad ska man säga om Egon... Så typiskt pinscher? ;)



Duktig Lillen som försökte skrämma bort tjuvar och banditer! Harry var duktig på månadstävlingen, men hans matte höll tyvärr inte samma klass... ;)

2009-01-25 @ 22:29:48
URL: http://herrharry.se
Postat av: Sanna & Kelly

Tack för alla kommentarer i min blogg, du skriver alltid så rart och snällt om Kelly! Jag suger åt mig och blir glad förstås!



Kul att ni var ute och spårade, hoppas du fick en ny spårkompis nu eftersom det alltid är roligare att vara två när man är ute och gör saker med hundarna. Det låter ju som den där andra hunden var en riktig naturbegåvning i alla fall!



Vad ger du Egon för belöning när han hittar spårapporterna? Eller finns det ingen belöning som slår att få spåra vidare kanske?

2009-01-26 @ 17:27:47
URL: http://www.barkingkelly.se
Postat av: Sussi

Vad duktig Lillen är, då kan man känna sig trygg i grannskapet. Nä som sagt, det är nog inte alltid lätt att vara hund...

2009-01-31 @ 22:47:12
URL: http://busbrorsor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0