OLIKA SÄTT ATT SPÅRA

Idag skulle jag visa en kompis de första övningarna man kan göra när man vill börja träna spår. Snön vräkte ner och det var inte speciellt bra väder för spårträning men vi hundfolk är ju lite speciella när det gäller våra hundar och ut måste de ju vilket väder det än är så vi bestämde att träffas.
Hennes hund hade aldrig spårat ett personspår tidigare så det var helt nytt för honom. Vi la två  helt olika typer av spår till honom för att se vilken typ av spårträning som passade honom bäst och jag la även varsit spår till Egon och Lillen.
Det var roligt att se en helt färsk hund i spåret och att se hur han fick en aha-upplevelse när han förstod vad matte ville han skulle göra. Det första spåret var av typ IPO-spår där matte satte fötterna efter varandra när hon gick och det var ca 30 m långt med ett föremål var 5:e meter. De första metrarna förstod han inte alls att han skulle gå med nosen mot marken och blev lite frustrerad av att inte få någon hjälp och att inte veta vad som förväntades av honom men efter ca fem meter var nosen nere i backen och han spårade jättebra. När han sedan hittade saker i spåret och matte blev jätteglad och berömde honom och gav honom godis då trillade poletten ner.."jaha, är det så här jag ska göra" och efter det var han så duktig och plockade upp alla leksaker och apporter som låg i spåret.
Så var det dags för det andra spåret som var ett vanligt spår på ca 50 m med bara ett föremål på slutet. I början gick han lite zickzack över spåret men efter ca 10 meter följde han spåret precis och plockade upp föremålet som låg på slutet.
Det var så roligt att se honom jobba och han var så duktig och förhoppningsvis kommer de att fortsätta med spårningen.

Sen var det dags för Lillen att gå sitt spår, ett vanligt appellspår men lite kortare än 300 m. Han brukar spåra väldigt sakta men idag var han ivrig fast ändå noggrann och han hittade som vanligt apporterna och stog stilla med dom i munnen tills jag berömde honom.

Så var det Egons tur och han var ju eld och lågor för han hade suttit uppbunden och tittat på när Lillen gick sitt. Hans spår var bara ett 20 m långt IPO spår med 2 apporter. Han var såååååå ivrig så jag fick hålla emot hela tiden och han hade så bråttom att han bara duttade ner nosen mot apporterna och ville sedan gå vidare men jag höll emot och stog still tills han tog upp dem.

Tre olika hundar och tre olika sätt att spåra, det är så kul att se. För att vara första gången för hunden gjorde han ett jättebra jobb och jag tror han kommer att bli en duktig spårhund.
Lillen som inte går med nosen i backen men spårar så bra ändå och han är så noga och följer spåret så precis, han genar inte vid vinklarna utan följer dem exakt. Han är ju så liten så han behöver inte gå med nosen i spåret hela tiden för att känna var det går.
Egon som älskar att spåra och vill helst springa i spåret. Han har nosen nere hela tiden och följer spåret bra men för honom betyder inte apporterna särskilt mycket och det är vårt stora problem som vi jobbar mycket på.

Jag trodde nästan att det bara var vi hundägare som var tokiga som var ute i det hemska snöovädret men det kom en person med kamera över axeln och han skulle ut  och fotografera i naturen och det visar att har man ett brinnande intresse för något så låter man inte vädret hindra en.

Måste berätta om natten som var. Lillen är ju lite skällig när han hör något eller någon utanför och eftersom vi bor i radhus är det ganska mycket folk som rör sig här omkring. Varje gång Lillen "voffar" säger vi till honom att vara tyst och ibland blir vi riktigt trötta på hans beteende. I natt vaknade vi av att han skällde så vi sa åt honom att vara tyst och komma och lägga sig och det gjorde han men så i morse när jag gick ut med hundarna såg jag att våran och grannens postlådor var bortryckta och kastade på marken. Det var naturligtvis det han hade hört och om vi då hade gått upp och kollat istället för att bara tysta honom kanske vi hade kunnat förhindra att lådorna rycktes bort. Han gjorde helt rätt som varnade men fick bara en tillrättavisning av oss, stackarn. Det är nog inte lätt att vara hund alla gånger.

TRÄNING IGEN

Tiden går så fort och helt plötsligt har det gått två veckor sedan jag skrev i bloggen så nu är det verkligen dags för en uppdatering.

Egon och jag har tränat en hel del under dessa två veckor med blandat resultat. Naturligtvis får man inte vara nöjd så länge när det gäller träning och veckan efter flytträningen gick det inte alls särskilt bra. Surahammars Brukshundklubb hyr ridhuset under en timme på söndagkvällar och vi har varit där två söndagar i rad. Där kan man verkligen tala om störningsträning för det är många som är där och tränar så det är hundar och mattar (konstigt nog inga hussar) överallt. Det är jättenyttig träning för en sådan som Egon som vill kolla på allt och alla så det vi tränar mest där är kontakt och linförighet och det går bättre och bättre men han är fortfarande enormt nyfiken på alla andra.

En kompis och jag tränade tillsammans och då filmade vi varandra. Under den träningen var vi absolut inget team utan det var nog mest jag som fick jobba för att han skulle hålla kontakt med mig. Det var så nyttigt att se filmen sen för det är otroligt vad många grejer man gör med armar och ben som man inte tänker på, man ger dubbelkommandon utan att tänka på det.

Vi har även varit i Soberga stall på torsdagarna och förra torsdagen gick det inte heller särskilt bra men så i går igen gick det så där otroligt bra. Det är ju helt underbart de få gånger man får den enormt härliga känslan av att vara ett team och att allt fungerar.

Idag var vi till stugan och jag gick med hundarna och sedan tog jag och åkte spark. Oj, vad det var roligt och Egon gillade verkligen att springa med men jag hade glömt bort att det var så jobbigt med spark, jag blev helt slut och även Egon blev trött av allt springande. Lillen tyckte att sparken var lite otäck så han stannade kvar hos husse under tiden, han är lite försiktig min lille plutt.


TRÄNING

I torsdags var det dags för träning i ridhuset igen efter uppehållet över jul och nyår och eftersom jag inte tränat Egon nästan någonting över helgerna trodde jag att han skulle vara lite ringrostig. Jag lär mig aldrig att man inte ska tro så mycket om sina hundar för det stämmer nästan aldrig. Egon var så duktig på träningen så jag var helt salig när jag kom hem. Han höll kontakten med mig bra, han var pigg och ville verkligen arbeta, det mesta vi tränade på gick bra men framför allt, vi var ett team. Vi samarbetade så otroligt bra och jag behövde inte pocka på hans uppmärksamhet och den känslan jag fick under träningen är det inte ofta jag får. Det är inte säkert att vi hade fått ett 1:a pris om det hade varit tävling men med det flyt, samarbete och den härliga känslan vi hade hade det inte spelat någon roll. Jag har anmält mig till tävling den 22  februari och jag hoppas att vi får behålla den här känslan till dess.

I fredags var det jättehärligt väder här med sol, varma vindar och någon plusgrad så vi åkte till stugan och gick långprommis med hundarna. Det är så härligt att se när det springer på isen för då får de verkligen upp farten och njuter enormt av det. Försökte ta ett kort på Egon när han kom i full galopp men min kamera är så långsam så Egon hann nästan springa förbi.



Här han Egon springa för långt bort innan kameran reagerade men man ser ändå att det är full fart framåt.



Den vita snön har tyvärr till stor del försvunnit nu eftersom det har varit plusgrader och mulet med lite duggregn. Det enda positiva med det var att jag kunde lägga varsit spår till hundarna idag. Jag la ett kort spår med 3 apporter till Egon och det gick bra, han hittade alla apporter. Han brukar ju slarva med markeringen men idag tyckte jag han markerade riktigt bra men jag får ändå fortsätta jobba med det så den blir ännu bättre. Lillens spår var lite klurigt för jag la en del av spåret över is. Det var ca 30 meter som gick över blankis och jag var tveksam till att han skulle fixa det men noggrann som han är i spåret så klarade han av det. Jag vet inte om det är något svårare att spåra på is men jag tycker att det borde vara det. Han är så duktig på spår min lille plutt men eftersom Lillen inte gillar att tävla så gör vi det här enbart för att det är kul och han blir aktiverad.



NYTT ÅR

Igår gick vi en långpromenad med hundarna så de skulle få springa av sig ordentligt innan kvällen. Det var ett härligt väder med frost, solsken och kyla och nu var isen så tjock på sjön så till och med jag tordes gå på den. Hundarna sprang och sprang på isen, de njöt verkligen av att ha en stor yta att springa på utan några hinder i vägen och det var inte halt eftersom det var frost på isen.



Vi gick vidare in i skogen och när vi hade gått ett tag fick Egon tag på något som han åt på. Vi försökte få tag i det och få honom att släppa det han hade i munnen men som en del av er vet är det inte så lätt och vi lyckades inte få tag i allt men vi tycket det såg ut som rävbajs eller något liknande som han glatt svalde. Han brukar i och för sig hitta en del som han tuggar i sig utan att magen reagerar men vi ville  inte att han skulle bli dålig på nyårsafton. Vi fortsatte gå och hundarna hade full fart hela tiden.

Här har de hoppat upp på en sten för att få godis.




Vi skulle fira nyår hos bekanta som bor 7 mil från oss så efter promenaden var det bara att åka hem och förbereda för avresa. Egon verkar lite orolig och går fram och tillbaka med svansen nere så vi ser att han inte mår riktigt bra och efter ett tag vill han ut på tomten. Där spyr han flera gånger, det bara sprutar ur munnen på honom och han ser verkligen ynklig ut. När han kommer in igen lägger han sig i soffan och bara darrar, stackarn, så vi funderar ett tag på att stanna hemma men beslutar oss för att se om han blir bättre innan vi åker. När han sovit ett tag är han lika pigg som förut och svansen är uppe så vi åker iväg, allt är bra och Egon är som vanligt när vi kommer dit. Skönt, då kan man slappna av.

När vi ätit går jag ut med hundarna och helt plötsligt sprutar det ut Egons bak....diarré... och naturligtvis går Lillen alldeles bakom honom så han får det på ryggen. Som ni ser på bilden bär Egon sin svans riktigt högt och strålen träffade Lillens rygg precis eftersom han är lägre än Egon, tur det inte träffade i ansiktet. När jag kom tillbaka var det bara att lyfta in Lillen i badkaret och duscha honom och hur trevligt är det när vi är borta för att fira nyår, men jag fick bort allt från honom och han luktade så gott av tvål efteråt.
Vi sätter oss ner för att prata och ha trevligt men då säger min man att det luktar fortfarande illa men jag protesterar och säger att han luktar tvål men då börjar vi alla titta oss omkring och jodå där på deras fina matta är det en STOR klutt diarré tillverkad av en viss Egon  som han måste ha gjort under tiden vi var i ett annat rum innan vi gick ut. RIDÅ. Jag ville sjunka genom jorden för jag skämdes så mycket.  Bort med mattan, fram med papper, trasor och såpa och där låg jag på golvet och skurade under tiden värdinnan stog lutad över badkaret och skurade mattan.  Som tur är känner vi varandra väldigt väl och de har haft flera hundar förut så de tog allt på rätt sätt och de vet att vad som helst kan hända när man har djur. Husse och jag diskuterade om vi skulle åka hem men värdparet ville att vi skulle stanna så det gjorde vi och Egon verkade må bättre och sov nästan hela tiden. Allt gick bra resten av kvällen så vi kunde fira in det nya året utan att skura något mer och vi hade en trevlig avslutning på året.

Vi tror att allt detta med spyor och diarré beror på det som Egon fick i sig under promenaden för nu är han som vanligt igen.

RSS 2.0