TRÄNING IGEN

I måndags tränade jag Egon ute efter några veckors uppehåll och han var ganska duktig faktiskt. Jag ville inte lägga honom på den kalla marken så snat efter operationen men vi tränade lite linförighet, ställande under gång, inkallning samt inkallning med apportbock. Han var med på noterna och verkade tycka att det var kul att träna igen. Man kanske ska ha lite uppehåll då och då för att få upp motivationen?

I tisdags fick Egon springa lös  för första gången efter kastreringen och vilken lycka det var för honom. Han sprang fram och tillbaka och  runt, runt, det var helt underbart att se honom vara så lycklig över att få springa av sig all uppdämd energi som fanns i kroppen. Jag la varsit kort spår till hundarna också och Egon blev så ivrig när jag tog fram spårsele och lina så han började darra. Han spårade helt suveränt och hittade och MARKERADE (kors i taket) 5 apporter av 7.  Han har så bråttom i spåret så jag måste hålla emot för annars är risken att han slarvar medans Lillen spårar såååå sakta men väldigt noga och han hittade som vanligt alla apporter och tog upp dem i munnen. Han är så söt min lille vän.

Idag har vi tränat i ett ridhus tillsammans med några kompisar och jag är väldigt nöjd med dagens träning. Vi var sex stycken som tränade varav tre var helt nya för Egon och mig och jag trodde att han bara skulle sitta och titta på dom hela tiden och inte ta kontakt med mig så jag hade inte planerat något mer än kontaktövningar. Men han var faktiskt riktigt duktig och höll kontakt med mig så jag kunde träna en hel del annat också. De andra som var med och tränade tävlar eller har tävlat i elit så det är verkligen klasskillnad på oss, de är superduktiga och så kommer jag med lilla Egon som kan vara så svår och besvärlig, men jag är jätteglad att jag får vara med dom och träna. Det är inte dumt att få träna sitt i grupp och platsliggning tillsammans med elithundar och Egon var  duktig och både satt och låg kvar.

Vi tog en tur till stugan på eftermiddagen och då la jag ett jättekort spår med endast en apport på slutet åt Egon och under tiden det låg gick vi en prommis längs den snöiga vägen. Hundarna kunde vara lösa eftersom det inte är någon trafik där nu och Egon sprang för fulla muggar, det var full fart iväg en bit och sedan full fart tillbaka till oss. Det är så härligt att se en hund ge järnet när den springer. Det korta spåret gick bra och han markerade apporten bra och det är det jag är ute efter när jag bara lägger en apport.

Nu har det ju kommit lite snö så det är vitt på marken och det tycker jag är så skönt. Tänk att kunna gå in efter en promenad med hundarna utan att behöva duscha eller torka av dom, och att slippa gruset innanför dörren som fastnar under fötterna när man går förbi. Hoppas den lilla snön vi har får stanna kvar ett tag i alla fall.

Såret efter kastreringen är fint och  jag tror att stygnen har försvunnit, jag ser i alla fall inga längre så Egon har inte längre någon tratt på sig och nu får han leka och springa som förut. Det ska bli spännande framöver att se hur mycket han förändras av kastreringen.


PIGG

I natt tror jag Egon hade ganska ont för han var väldigt orolig och flyttade ofta på sig så jag gav honom en värktablett mot smärtan.
Idag är Egon mycket piggare och han har lärt sig gå med tratten på sig, nu stångar han sig framåt och bryr sig inte om att den fastnar, han har till och med slutat pipa. Skööönt. Han vill gärna leka igen och tar mjukisdjuren i munnen ,även om det tar lite längre tid med tratt på huvudet, sen springer han runt och kastar med dem, han har till och med lyckats göra hål på ett och dragit ut allt vadd. För att stimulera honom gjorde vi några skojövningar och då kom jag på att jag nog vill lära honom att plocka undan efter sig för varje dag ligger det leksaker överallt på golven men om han lär sig plocka upp sakerna och lägga dem i korgen så blir han stimulerad samtidigt som golven blir tömda på leksaker. Vi gjorde första övningen idag och får nog fortsätta ett bra tag till innan vi är klara.

Husse tog med Lillen på en långprommis medans Egon och jag gick en kortare runda och när vi kom hem satt han vid ytterdörren och gnällde hela tiden tills Lillen kom hem. Det är konstigt, även om de inte leker särskilt mycket med varamdra vill de vara tillsammans och dit den ena går vill den andra också gå.

Veterinären sa att vi kanske inte märker förändringar på Egon direkt utan det kommer succesivt och kring jul kommer vi att märka förändringarna och det kan vi fortsätta göra ända till mars men därefter händer inget mer som beror på kastreringen. Att vi valde att göra kastreringen i Arboga trots att det ligger längre bort ,och inte i Strömsholm eller Västerås, beror på att personalen där är helt underbar. Det är endast två veterinärer med assistenter som jobbar där och de lär känna sina "patienter" väl eftersom det inte är så stort. De är aldrig stressade utan har tid att sitta och svara på frågor och ge råd, de tar sig tid med djuren och allt går så lugnt så jag kan verkligen rekommendera detta ställe

KASTRERAD

Nu är Egon kastrerad. Vi lämnade honom vid Arboga Djurklinik kl. 09.00 och fick hämta honom kl. 11.30 så det var en lite groggy och trött hund vi hämtade, men allt hade gått bra.

Här är en bild på honom när vi nyss hade kommit hem.



Nu är han piggare och går runt och piper och tycker synd om sig själv. Jag trodde först att han hade ont men när jag tog av tratten slutade han pipa så det är den han inte gillar, men han vänjer sig nog snart vid den. Han ser så rolig ut när han går någonstans och fastnar med tratten för då blir han stel som en pinne och står helt still tills jag går dit och hjälper honom. Övning ger färdihet heter det ju och jag tror att om någon dag springer han runt helt obehindrat med tratten.

Lillen går runt Egon och funderar vad det är för konstig grej han har på sig och han vill även nosa och slicka honom i baken men det är naturligvis förbjudet. Egon är sydd med stygn som försvinner av sig självt så vi behöver inte åka tillbaka för att ta bort dem och det är bra.

Han ser för ynklig ut nu min lilla plutt och visst är det lite synd om honom för även om han får värktabletter så känner han nog av såret.


HUNDSPORT anno 1985

Sitter här med tidningen Hundsport från 1985 med pinscher som rasspecial. Det är kul att se de gamla bilderna och läsa om hur pinscheruppfödningen minskade på 1970 talet men tack var några rasfanatiker i Finland som fortsatte uppfödningen så blev även uppfödare i Sverige och Norge sporrade att föda upp vår ras.

NYFIKENHET, ENERGI, INTELLIGENS = PINSCHER står det som rubrik över annonserna och det kan man väl säga stämmer väl.

Jag blev så glad när makens grabb kom med tidningen till mig. Han hade fått i uppdrag att rensa bland gamla Hundsport hos en kompis och när han fick se denna med en pinscher på så tänkte han genast på mig, och att jag nog ville ha den. Det var kul att titta igenom tidningen och läsa om att agilityn var på väg till Sverigen, att de som låg 1 respektive 2 i årets lydnadshundar var schäfrar och att på 1:a plats gällande årets uppfödare låg Kennel Sperringgården som födde upp Cavalier King Charles spaniel.  Mina föräldrar hade en hund från den kenneln född 1985 som var jättevacker men de var inte intresserade av utställning så han blev en ren sällskapshund och själv hade jag en labrador på den tiden men höll inte på med varken utställning eller lydnad då.

Den här veckan har varit lugn för jag har varit förkyld och inte haft rätta orken och lusten till att träna med Egon utan vi har övat lite här hemma istället.
Idag skulle vi ha tävlat appellspår i Kungsör men jag ringde redan förra veckan och avbokade eftersom Egon är nere i en svacka just nu kändes det inte rätt att ställa upp. Vi får vänta till nästa vår istället.

På torsdag ska Egon kasteras och det tror jag blir bra för honom. Dels för att det bor en hel del tikar runt omkring oss som löper olika tider och då äter han inte utan går bara och nosar och slickar där de har gått och dels för jag tror det blir lugnare för honom att inte behöva hålla koll på andra hanar som han gör nu. Jag har pratat med fler som har kastrerat sina hundar och de ångrar det inte och eftersom jag inte tänker avla på Egon ser jag inga nackdelar att göra det utan bara fördelar.

VILKEN DAG

Idag har det varit en sådan dag som man borde ha tillbringat i sängen och helt enkelt struntat i att gå upp för mycket av det jag har gjort idag har strulat.

Åkte till klubben vid 10- tiden för att träna lite och jag hade planerat lite hemma hur vi skulle träna men det var bara att glömma det och ändra på planerna för Egon var allt annat än medveten om sin matte och att han skulle hålla kontakt med henne. Han hade jämt göra med att titta på alla andra som tränade runt om och när jag kände irritationen komma krypande insåg jag att det inte var någon mening med att träna mer. Jag frågade till och med träningskompisarna om det var någon som ville köpa en hund på rea men det var ingen som nappade, Konstigt.........

På eftermiddagen skulle jag och min mamma hälsa på min dotter som ligger på lasarettet och jag gjorde i ordning en termos med kaffe och bullar som vi skulle fika tillsammans med henne. Vi hade bestämt att vi skulle äta en bit mat på någon restaurang innan vi åkte till lasarettet så jag bestämde mig för att ta ut pengar från en bankomat först. Jag hade tänkt ta ut 500 kr men råkar trycka på fel knapp och istället för 500 får jag 5000 kronor (tur att det fanns pengar på kontot)men ni kan tro att  jag höll hårt i väskan resten av eftermiddagen.

Väl framme vid restaurangen tog vi varsin bricka och beställde mat, sedan fyllde jag i lingondricka i mitt glas och mamma ville ha detsamma. När jag fyllt i hennes glas ser jag att det är dricka nästan ända upp till kanten och eftersom hon har parkinsons och darrar lite var det inte så bra men vem tror ni det är som spiller, jo jag naturligtvis, jag slår i brickan i något så min lingondricka bara väller ut på brickan. Tur att jag hade tagit många servetter. Nåväl, maten var i alla fall jättegod.

När vi kom till lasarettet och skulle fika tillsammans med min dotter ( som tack och lov var skapligt pigg) hade termosen läckt så det var kaffe överallt i korgen. Som tur var räckte kaffet ändå till oss alla och Jessica fick till och med påtår.

När jag kom gick jag först en prommis med hundarna men sedan har jag inte gjort någonting för det är ingen idé, allt bli bara galet ändå.

RSS 2.0