SISTA INLÄGGET

När jag skapade Egons blogg var det för att i ord och bild berätta om vårt liv tillsammans. Hur vi tränade, hur det gick på tävlingar och hur vi hade det i vardagen. Även om jag inte uppdaterat särskilt ofta har det ändå varit givande att skriva och berätta och framför allt att läsa alla kommetarer jag fått som respons. Genom en blogg får man en hel del vänner även om man aldrig träffar dem personligen och det är helt fantastiskt egentligen att en sådan liten ras som pinscher engagerar så många.

Jag hade en tanke på att fortsätta blogga och berätta om olika saker som händer i mitt liv men just nu finns det inte så mycket att skriva om och eftersom det var Egons blogg så har jag beslutat mig för att inte skriva mer i den.

Men ni ska inte tro att ni slipper mig för det:)  Nejdå, jag kommer att fortsätta läsa och kommentera i era bloggar för inte vill jag tappa kontakten med alla trevliga människor jag lärt känna.

Ha det bra alla och en stor kram till er!


GOTT NYTT ÅR

Julen har varit bra med mycket god mat, långa promenader och framför allt gos och mys med barnbarnen. Oscar som är fyra år blev lite rädd för tomten när han kom in men glömde fort bort att vara rädd när han fick paketen. Det är helt underbart att se hur ivriga de blir när de ska öppna dem. Lilla Moa är alldeles för liten och vill helst bara vara i sin mammas famn och äta.

Det var två hundar med på julafton, Lillen och en papillon som heter Wilma. Lillen som älskar tikar och gärna nosar dem i baken försökte göra detsamma med henne men då sa hon ifrån att så beter man sig inte mot damer och sedan försökte han inte någon mer gång och allt var lugnt. Ingen av hundarna brydde sig om att det kom en stor skäggig tomte in i huset och det var skönt att kunna vara så avslappnad och istället ägna sig åt barnen.

Nu är det så mycket snö ute så vi måste skotta på gården vid stugan så Lillen ska kunna gå runt där och kissa. Det är jättefint med snö men nu tycker jag det räcker för i år. Det som finns får gärna ligga kvar men det behöver inte komma något mer och så kan det bli lite varmare. Minus 16 som det är just nu är i kallaste laget även om Lillen verkar klara kyla riktigt bra.

En av mina vänner fick ta bort sin hund igår. Det var en pudel som drabbats av autoimmun sjukdom och hon valde att låta honom somna in för att slippa lida. Även om det inte var samma typ av immunsjukdom som Egon hade så anser jag att hon gjorde det rätta, det är hemskt att låta hundarna pinas när de ändå inte kan bli helt friska. Ludde som pudeln hette var en månad yngre än Egon och vi gick på rallylydnadskurs  när de var fem sex månader och vi gick även på spårkurs tillsammans. Det gör så ont när man måste ta ett sådant beslut men man gör det för hundens bästa. Mina tankar är hos dig Mia och jag lider med dig då jag vet vad du går igenom just nu.

 Saknaden efter hjärtegrynet och busen Egon är fortfarande stor men nu kan jag faktiskt tänka tanken ut att jag kommer att skaffa en hund till men jag vet fortfarande inte vad det blir för ras. Alla hundar är ju individer och även inom pinscher finns det säkert många hundar som är jättebra både mentalt och när det gäller hälsan men jag vet inte om jag törs prova pinscher en gång till. Tänk om det blir samma sak igen.

Till nyår ska vi åka bort till ett litet samhälle utanför Heby och där skjuts det inte så mycket fyrverkerier. Det tycker jag är skönt för även om Lillen inte är hysteriskt rädd så reagerar han gansk mycket när det smäller som värst.

Jag vill önska alla er som jag på något sätt känner personligen eller via bloggen
GOTT NYTT ÅR  och så hörs vi igen år 2010.


GOD JUL


Lite om olika saker

Här är allt som vanligt, men ändå inte. Lillen vill leka  mycket med mig nu när han inte har någon kompis så nu får jag ställa upp jättemycket. Egon och Lillen lekte inte särskilt mycket med varandra för Lillen tyckte att Egon var en aning för burdus men ändå hade de sällskap av varandra. Lillen låg aldrig inpå Egon men ändå i närheten och när Egon flyttade sig följde Lillen snart efter och la sig i närheten så jag tror han kände sig trygg hos Egon. Han gillar att ha en kompis att leva med och känner sig nog lite ensam när det inte finns fler hundar i flocken. Jag håller på med honom en hel del genom att leka med honom, tränar lydnadsmoment och spårar en del med honom men han är van vid att vi är flera så jag tror att han saknar det.

Här har jag gömt en grankotte i skogen och Lillen får leta rätt på den. Han jobbar intensivt med nosen och efter ett tag hittade han den och då blev det stort jubel och godis från mig. Han älskar dessa små nosövningar och jag brukar göra en "ruta" som är 10*10 m och gömma kotten där medans han sitter och väntar. Det är så lätt att göra den här övningen när vi är ute och går vid stugan eftersom det inte behövs någon planering.



Emma undrade om jag kommer att skaffa någon ny hund och det kommer jag att göra när jag är mogen för det. Jag är ute på olika hundsidor varje dag på internet och jag kan säga att det varierar från dag till dag vilken ras jag kan tänka mig. Tyvärr återkommer jag alltid  till pinscher för jag tycker verkligen om den rasen men jag törs inte skaffa en ny. Det är nog så att jag måste vänta ett tag, tills saknaden efter Egon minskar, innan jag bestämmer mig för vilken ras jag vill ha men det är nog bra att jag redan nu kollar upp så mycket som möjligt om de raser jag kan tänka mig.

Jag hade tyvärr ingen möjlighet att åka till Stora Stockholm och titta för annars är ju hundutställningar ett ypperligt tillfälle att se olika raser.

Sheltie är inte så dumt, eller hur? Sötnosen Lillen



Äntligen har snön kommit och det är så skönt att slippa duscha Lillen varje gång vi varit ute. Han älskar snön och jag tycker också det är mysigt med snö till jul. Det blir mycket ljusare ute och man blir gladare själv när solen tittar fram ibland.



3 ÅR

Idag skulle Egon ha fyllt tre år. Det är tragiskt att han aldrig fick uppleva den och dagen har varit jobbig för mig men det fanns inget annat alternativ.

Nu blir det ju ingen hundträning alls för mig eftersom jag tränar bara Lillen lite för att aktivera honom. Risken är att jag blir slö och lat och soffliggare :) Tur att jag har kompisar som vill ha sällskap under deras träning så jag inte blir alldeles ringrostig.

Jag har blivit mormor igen. Den 20 november föddes en liten tös som ska heta Moa och naturligtvis är hon världens sötaste lilla tjej. Partisk....nej absolut inte. Jag har börjat brodera en födelsetavla till henne och jag hoppas den blir färdig innan hon är allt för många år, men nu har jag ju ganska mycket tid över så den borde bli klar ganska snart.




Håller även på att läsa Beteendeboken av Lars Fält och den handlar om valpens tidiga beteendeutveckling och socialiseringsperiod. Det är viktigt att uppfödarna håller på med varje valp någon gång varje dag från de är tre veckor under några minuter för att när de är 7 -8 veckor hålla på med valpen 20 - 30 minuter och att valpköparen fortsätter med att utsätta valpen för nya saker och miljöer tills den är 12 veckor för det är mellan 3:e och 12:e veckan som är en känslig period för valpens sociala utveckling. Har inte läst färdigt boken än men den är intressant.

Ikväll är det medlemsmöte på klubben och vi vlir bjudna på glögg, pepparkakor och lussekatter och det värmer skönt när det är så mörkt och trist ute.


Blandat

Igår när jag gick ut med Lillen träffade jag grannen som frågade om jag visste vad det blåa var samtidigt som han pekade uppåt. Det han pekade på var himlen som var alldeles blå och den har man ju inte sett på flera veckor så det kändes helt underbart med lite solsken. Men idag var allt som vanligt igen med regn och blåst.

Idag har jag varit på en föreläsning med Lars Fält som handlade om hundars rädslor och aggressioner. Han är en otroligt duktig och kunnig etolog och biolog. Jag har varit på  en av hans föreläsningar förut och tyckte att han var bra och jag blev inte besviken den här gången heller. Nu var föreläsningen som normalt brukar vara på två dagar visserligen bara på en dag men han fick med mycket intressanta saker. Det var instruktörer inom SBK i Västmanland som var inbjudna och vi fick en hel del nya tankar med oss hem som vi kan ha nytta av när vi håller våra kurser och även när det gäller träning och relation till våra egna hundar.

Jag tänkte byta namn på min blogg till "Anettes hundblogg" men känner att jag inte kan göra det än. Det får dröja lite till. Jag har aldrig saknat en hund så mycket som jag saknar Egon och det tror jag beror på att vi var så otroligt sammansvetsade. Vi gjorde så mycket tillsammans och var alltid bredvid varandra här hemma så därför tycker jag det är så tomt.
Lillen saknade Egon mycket de första dagarna men nu tror jag han tycker det är ganska okej att vara ensam hund för nu får han ALL uppmärksamhet och ingen Egon som kommer och tränger sig emellan.


TACK

Jag vill tacka er alla som på något sätt hört av sig till mig sedan Egon fick somna in. Det värmer när man märker att så många bryr sig om en under en svår tid.


Här är sista kortet jag tog på Egon. Han låg ofta i våra sängar när jag satt vid datorn och ibland tyckte han nog att den var för välbäddad och då bäddade han om så det passade honom.


Snyggare bäddning enligt Egon 


EGON 061203 - 091102

Min kära älskade Egon är nu i hundhimlen och springer på de gröna ängarna där. Saknaden är enorm och det gör så ont i hela mig men vi var tyvärr tvugna att ta detta svåra beslut.

Han har aldrig tyckt om barn och har nafsat mot ett barn tidigare men ändå accepterat vårt barnbarn men under det sista halvåret har vi märkt en förändring hos honom när Oscar varit hos oss och det blev så att vi var tvugna att passa honom eller låta honom vara på övervåningen under den tiden och naturligtvis fick även Lillen vara där så inte Egon blev ensam. Vi har pratat och diskuterat detta mycket och när vi såg hur Egon var i helgen när vårt barnbarn sov över här så fattade vi beslutet. Tvärr gick det inte längre för Egon morrade och reste ragg mot Oscar och det går inte i längden att ha det så. Jag vill att mitt barnbarn ska kunna komma och gå hur det vill här hos oss utan att vara rädd och jag anser att ett barn får helt fel förhållade till hundar om det hela tiden måste vara stilla och akta sig. Det finns säkert många som tycker att jag borde ha omplacerat Egon men jag kunde inte tänka mig det för det finns barn överallt och jag skulle aldrig förlåta mig själv om något barn skulle ha blivit utsatt av honom.

Han somnade in lugnt och stilla igår förmiddag och det var bland det svåraste jag varit med om när jag tog detta beslut för det var ju en ung hund som älskade livet.

Som hundägare har vi en skyldighet att göra livet så bra som möjligt för hunden men även en skyldighet att se till att hunden inte skadar någon människa.

Just nu känns allt så svårt och jag saknar honom så otroligt mycket men jag vet ändå att jag gjode det rätta både för Egons och barnens skull.

Jag är så tacksam att jag fick dessa tre år med honom och jag älskar honom så mycket.


Egon i skogen, där han älskade att vara där han sprang för fullt och verkligen njöt.


EGON

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

TÅRTOR OCH TANDSTEN

Det har varit dåligt med träning sedan tävlingen i Sura. Ibland tappar man liksom sugen på allt vad hundträning heter och vill bara göra andra saker och det har jag gjort.

Det är många i släkten som fyller år nu i oktober så vi har varit på en hel del kalas med gott kaffebröd och tårtor och visst älskar jag tårta men nu har det blivit för mycket av det goda så det är tur att det dröjer ända till december innan någon fyller år igen.

I fredags blev vi bjudna på restaurang med trerätters middag av älsta dottern med sambo och det var så mysigt och trevligt. Det är inte ofta vi är ute och äter på det viset och det är synd att det blir så sällan för det är ju så härligt att bara sätta sig vid ett bord och bli serverad en underbar måltid. Maten var fantastiskt god och eftersom jag körde bil tog jag en alkoholfri drink som verkligen var helt suverän, trots avsaknaden av alkohol.
Tack älskade Maria och Stefan för en helt underbar present.

Lillen har varit hos veterinären och fått tandsten borttagen. Jag vet att jag borde borsta tänderna på honom men jag är väldigt slarvig med det och därför blir det ett besök hos vet ungefär en gång om året för honom. Varje gång han varit där bestämmer jag mig för att skärpa mig och börja borsta hans tänder dels för att slippa att han blir sövd och dels för att spara pengar men det slutar alltid med att jag glömmer bort det. Få se om jag lyckas skärpa mig den här gången.

Idag blev det ändå träning med Egon. En kompis och jag åkte till klubben för att träna och vi började med platsliggning eftersom Egon har börjat att pipa under den men idag var han helt tyst. Tränade även läggande under gång och har börjat lite med rutan för att få in nya moment i träningen. Han var pigg, glad och träningsvillig idag så jag är ganska nöjd trots en del missar.


Sista tävlingen för i år

Jaha, så skulle vi alltså göra om förra helgens bedrift på tävlingen men den här gången skulle vi inte missa 1:a priset med 0,5 poäng utan nu skulle vi ta vårt efterlängtade LP I. Det var ialla fall så JAG resonerade i morse men det gjorde tydligen inte EGON för så låga poäng som vi fick idag har vi aldrig fått tidigare.

För att vara helt ärlig så trodde jag nog inte heller i morse att vi skulle lyckas för det var sååååå blött och plaskigt på plan så jag trodde inte att han skulle ligga kvar på platsliggningen men han överraskade mig och låg kvar hela tiden trots kyla och blåst. Det var så kallt idag för det blåste otroligt mycket så jag får väl trösta mig med att han var duktig och låg kvar.
 Linförigheten gick bra, 8,5 p men sedan var det som om Egon fått nog.
Han la sig inte på läggande under gång men det har han inte gjort på de senaste tävlingarna så det förvånade mig inte så mycket.
På inkallningen som är hans starka kort kommer han springande med full fart mot mig men istället för att stanna vid mig fortsätter han springa förbi mig ca 5 meter bort till högt gräs.
Vid apporteringen tar han apporten men spottar ut den på en gång precis som om han tyckte den var jätteäcklig. Så var det då dags för hoppet och han sitter så fint och hoppar så fint mot mig men gör samma sak som vid inkallningen, springer förbi mig till det höga gräset.
Oj oj vilken tävling.... vi kom näst sist med 110 poäng.

Jag vet inte vad som är orsaken till Egons "olydnad" idag men nu är det inga fler tävlingar inbokade i höst så vi får väl jobba på och träna så vi är klara till våren.

Nu ligger han så skönt under sin filt och sover och är säkert jättenöjd med sin prestation idag den lille sötnosen.


159,5 poäng känns lite hopplöst

Tänk så nervös man kan vara bara för att åka och tävla med sin hund. Jag var så otroligt nervös idag när jag åkte mot Arboga för att tävla med Egon så då undrade jag varför jag håller på med det här. Svaret är naturligtvis att jag på något konstigt sätt tycker det är roligt också.
 
Det regnade när vi åkte från Sura så jag hade inte några förhoppningar om bra resultat men ju närmare Arboga vi kom desto bättre blev vädret och när vi kom dit hade det slutat regna, tack och lov. Vid lottningen drog jag starnummer 8 av 8 så det verkar som jag har en förmåga att alltid få sena startnummer men det har egentligen ingen betydelse. Jag  blev mer och mer nervös och tyckte att jag hade ingen koll alls på Egon och han höll inte alls kontakt med mig vid uppvärmningen. 
Tandvisningen gick bra men när vi skulle gå och ställa upp oss råkar jag trampa på hans tass så han bara skriker till och hoppar upp mot mig och blir helt förstörd men på nåt sätt lyckas jag samla ihop honom till linförigheten och vi fick faktiskt 8,5 på den och så högt betyg har vi aldrig haft. Han nollade läggande under gång igen men trots det fick vi ihop 159,5 poäng och det är ju den värsta poäng man kan få......bara 0,5 p från ett 1:a pris men, men det är bara att smälta förtreten och gå vidare.

Det här var första tävlingen jag någonsin varit på där platsliggningen var efter att alla gjort sitt lydnadsprogram men det fungerade bra och alla hundar låg snällt kvar.

Jag är nöjd med Egons prestation idag, han låg kvar på platsen trots blött underlag och han samlade ihop sig trots att jag trampade på hans tass med mina tunga kängor.

Nu är det tävling i Sura nästa lördag  så då får vi hoppas på att Egon behagar lägga sig på läggande under gång.


Appellspår

Igår var det dags att tävla appellspår igen för att försöka få en uppflyttning.
När jag vaknade kl. 05.00 och gick ut med hundarna var det -3 grader ute och när jag gick där i mörkret och rastade hundarna kändes det helt sjukt att gå upp så tidigt för att åka och tävla när man hade kunnat ligga i sängen under ett varmt och skönt täcke. Brrrr vad det var kallt.

Egon spårade bra men han missade en apport men jag är nöjd ändå för vi fick 8-8 på spåret. På platsliggningen var det 10 hundar och hunden närmast Egon reste sig direkt och följde med matte, sedan reste sig den ena efter den andra och när hunden som nu låg  närmast Egon blev orolig och reste sig märkte jag att även Egon började bli lite orolig och efter ett tag reste sig även han, gick några steg för att sedan sätta sig igen. Av 10 hundar var det bara 4 som låg kvar, det var strongt gort av dessa hundar med sån orolig platsliggning.
Vi har tränat en hel del budföring med olika okända människor och det har inte varit något problem men Egon är väldigt reserverad mot vissa karlar eftersom han som valp blev ordentligt skrämd av en karl. Idag på tävlingen var det en trevlig kille som motförare och Egon sprang snabbt som skjuten ur en kanon mot honom men när han närmade sig honom ville han inte sätta sig bedvid honom utan sprang snabbt tillbaka till mig.
Efter det momentet bröt vi tävlingen för vi hade tappat 70 poäng på våra två nollor och det kändes inte som om det var någon mening med att fortsätta. Egon var duktig och gjorde sitt bästa och jag såg på platsliggningen att han visste att han gjorde fel när han reste sig och gick några steg men han orkade helt enkelt inte ligga kvar och jag vet ju om att han inte känner sig trygg hos vissa karlar och att han då kommer tillbaka till mig.  

Som det känns nu kommer jag inte att fortsätta tävla bruks med Egon. Dels för att jag känner att jag lagt ner så otroligt mycket energi för att få det att fungera och ändå blir det inte så och dels för det verkar vara en tävlingsform som inte passar honom riktigt. Det blir helt enkelt för mycket väntan i bilen och när han sitter i bilen gnäller han och är orolig hela tiden så när det väl är dags är han så uppstressad. Jag försökte ha honom ute så mycket som möjligt igår men ändå stressade han upp sig de stunder han satt i bilen och en brukstävling tar i alla fall många timmar. Det är bara när vi är och tränar eller tävlar som han blir så i bilen annars ligger han lugnt i buren så det är väl så att han vill helt enkelt ut och jobba. Egon älskar ju att spåra så jag kommer nog bara att lägga spår för att aktivera honom i fortsättningen. Så här känns det just nu men man ska aldrig säga aldrig för man kan ju ångra sig.

Jag har anmält oss till två lydnadstävlingar. En i Arboga nästa söndag och sedan i här i Sura den 17 oktober men sen är det nog slut på säsongen för det här året och det blev inte så mycet tävlande för Egon eftersom han varit sjuk. Han verkar vara frisk nu, han leker, springer och är så pigg och det är så härligt att se honom må så bra.


TÄVLING

Livet som hundägare är hårt ibland. Efter att ha varit vid tävlingsplanerna hela dagen är både Egon och jag helt slut för det var jättejobbigt att tävla både förmiddag och eftermiddag. ´

På förmiddagen fick vi startnummer 10 och jag trodde nog inte att han skulle ligga kvar på platsliggningen för det var väldigt blött och kallt i gräset men min lille vän låg lungt kvar men när jag kom tillbaka till honom såg jag att han låg och darrade så det blev nog en aning kallt om lilla magen. Annars var han inte särskilt bra på fm. för han tyckte det fanns så mycket annat att titta på t.ex tävlingsledare, skrivare och en domare som han känner igen och har fått godis av ibland så han ville gärna gå till honom istället för att vara hos mig. Han ville inte lägga sig på läggande under gång (han fick väl nog på platsliggningen) men annars utförde han alla moment och fick ihop 152 poäng.

Betyg fm

Plats          10
Tandv.       10
Linf.           6,5     släpper pos, yvig sväng, släpper i språng. dk
Läggande   0
Inkallande  10
Ställande    10
Apport        5       dk, tugg   Tyckte apporten verkade läbbig och ville inte ta den.
Hopp          7        dk,     Egon satt och tittade åt ett helt annat håll
Helhet        7

Det blev några timmars väntan innan det var dags igen med ny tävlingsledare och ny domare och den här gången fick vi startnummer 5. Jag provade att värma upp honom lite annorlunda den här gången för vi har inte hittat den rätta rutinen innan vi ska in på planen ännu och nu var det en helt annan Egon som följde med mig in på plan. I början av linförigheten var han ofokuserad men skärpte till sig efter ett tag. Han var så pigg och med mig och hade en helt annan attityd än på fm. På ställande under gång stannade han klockrent och stod så tills jag vände mig om då gick han ett par meter åt sidan och åt en godis som låg på marken som någon annan hade tappat så det momentet nollade vi. Det känns lite retligt att det blev så eftersom han hade stannat så bra men det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag. Han fick 143 poäng så om han inte hade känt lukten av godisbiten på marken  hade vi haft vårt 1:a pris men egentligen kan man inte resonera så för han stog ju inte kvar.

Betyg em.

Plats         8     piper      Han har aldrig pipit förut och nu var det t.om torrt i gräset 
                                    så jag vet inte varför
Tandv       10                 
Linf.          7    Sitter ej, tränger i vänstersv. före i transporten.                         
Läggande  9    Något sent läggande
Inkalln.     10
Ställande   0    Hunden går iväg
Apport       6    dk           Samma som på fm. Han vill inte gärna ta den
Hopp         9,5   Sitter något snett
Helhet       8

Det jag var sååå nöjd med efter det passet var Egons attityd. Han var glad, hade bättre kontakt med mig och tyckte det var ganska kul. Så även om vi fick färre poäng var jag mer nöjd med em än med fm passet.

Nu ligger han helt utslagen på soffan och bara sover och jag känner att jag kommer nog att somna ovaggad ikväll jag med.



TRÄNING OCH TÄVLING

Det är så skönt att Egon har blivit sitt gamla jag igen. Jag blir så glad när han får sina pinscherfnatt och bara rusar fram och tillbaka och runt runt när vi är ute och går i skogen och jag riktigt ser hur han njuter och är lycklig.

Vi har tränat en hel del sista veckan för på söndag ska vi tävla för första gången sedan april. Jag är nervös redan nu så jag antar att kommer att vara okontaktbar på söndag morgon. Det är lydnadstävling i Västerås och vi ska tävla både på förmiddagen och eftermiddagen så det blir nog ganska jobbigt för hundarna. Igår var jag där och tränade Egon och då träffade vi en pinscher från Lilla Piröns som skulle gå kurs. Han var så söt med öron som stod rätt upp men vilken skillnad det var på Egon och honom kroppsligt. Egon är verkligen en biffig och stor pinscher även om han inte är särskilt tjock nu, men hans benstomme och muskler gör att han ser verkligen maffig ut. Den andra pinschern vars namn jag inte kommer ihåg var så söt och lugn jämfört med min vilde men det var roligt att se hur de började leka med tassarna på typiskt pinschersätt på en gång.

Nästa söndag är det KM i bruks i våran klubb och jag har anmält oss till appellspår men den tävlingen är inofficiell så den 3 oktober gör vi ett nytt försök med appellspår i en officiell tävling i Eskilstuna eller Skultuna.

Jag hoppas verkligen att vi får ett 1:a pris på söndag så vi kan sluta traggla lkl I och börja träna inför lkl II istället men framför allt hoppas jag att Egon får fortsätta vara så här pigg och att han får vara frisk.




RSS 2.0